Det har skett ett under! Lilla jag, som vanligtvis OMÖJLIGT kan ta mig upp när väckarklockan ringer, bokstavligt talat flög upp ur sängen klockan 8.30 imorse då alarmet gick igång. Hade jag någon tid att passa? Nej. Fick jag syn på en spindel? Nej. Hade jag intalat mig själv att jag är morgonpigg? Nej. Var jag fullt utvilad? Nej. Borde jag sluta ställa frågor innan inlägget tillhör kategorin frågor & svar? Ja.

Sanningen är att jag knappt själv vet vad som fick mig att flyga (okej, kliva) upp ur sängen. Speciellt när hela proceduren kändes som ett rent h*lvete (bara vi extremt icke-morgonpigga som förstår). Men när jag väl hade tagit mig upp och börjat med frukosten omvandlades h*lvetet till något slags mini-lyckorus. Att jag mitt i detta rus glömde micra gröten innan jag klickade ned sylten hade en vanlig morgon känts som ett ni-vet-vad det också. Idag blev reaktionen "Oj! Nu blev det lite fel här... sådär, då var det fixat!".

Jag måste seriöst prova gå upp klockan sju imorgon!