Hoppas inte ni är alltför besvikna på min kassa uppdatering. Trodde jag skulle komma igång igen efter förra inlägget men det gick ju åt småskogen. Har antingen dykt upp saker som jag behövt prioritera före, eller så har jag helt enkelt inte orkat av olika anledningar. Det här inlägget kommer handla om något som varit en av orsakerna till att jag inte orkat uppdatera bloggen.
För tio dagar sedan, lördagen den 8/12, tog livet slut för min fina undulat Louie. Över 10 år fick vi tillsammans, inte långt ifrån halva min livstid. Blir ständigt påmind om att han inte längre finns, det räcker med att jag kastar en blick mot den numera tomma ytan precis bakom där jag sitter och skriver just nu. Saknar mitt lilla hjärta.
Är samtidigt tacksam för att jag fick så många år med honom, speciellt med tanke på att han levde utan någon undulatkompis i minst 6 år. Från början hade vi 2 undulater, den andra hette Gullan och var min fågel medan Louie tillhörde min ena halvsyster (tills hon tappade intresset och han också blev min). Minns så väl kvällen då Gullan gick bort, garanterat top 5 av mina värsta upplevelser någonsin. När jag letade efter gamla bilder på fåglarna hittade jag ett textdokument med namnet "Saknar Gullan", och där var en lång text som handlade om just den där mardrömskvällen. Här är två utdrag från texten:
"Jag gick och kollade till henne flera gånger.. och när jag kollade till henne någon gång vid elva så rörde hon sig inte. Jag ropade på mamma och bad henne kolla om Gullan var död, sedan sprang jag till köket gråtandes och fick svårt att andas. Mamma bekräftade att hon var död, då blev jag helt förstörd! Jag sprang ut ur huset för att få frisk luft och för att lugna mig, men det hjälpte inte, det tog så ont!"
"Gullan är och var verkligen ängeln i mitt liv, hon var min bästa vän! Jag kan fortfarande inte förstå att hon inte lever längre :("
Gamla bilder på fåglarna, tror de flesta är från 06. Bjuder på två bilder där jag är med också, lite fulsöta sådär :P
Här kommer en text om Louies sista tid, för er som vill läsa mer:
Kvällen innan jag åkte till Stockholm flyttades Louie till mamma som skulle ta hand om honom under tiden jag var borta. När jag och mamma pratade över telefon hörde jag hur det var med honom och hon svarade han verkade må bra. Dock var han lite dålig på att äta av kanariefröna som skulle ges istället för den vanliga fröblandningen. Men så fort hirskolven åkte fram blev han väldigt matglad som vanligt.
Torsdagen den 6/12 åkte jag hem till mamma för att flytta tillbaka honom hit. Jag hälsade glatt när jag fick syn på honom. Ingen direkt reaktion. Där satt han tyst med en lite uppburrad fjäderdräkt. Bredvid honom hängde en bred repstege som såg aningen missplacerad ut i buren. Mamma hade köpt den för att hon tyckte det såg lite tråkigt ut, men han hade knappt rört den vad hon sett.
Louie stod på ett ben, något som vanligtvis inte är konstigt alls då undulater ofta står på ett ben när de vilar. Men jag la märke till att han inte höll upp benet på samma sätt som han annars gör. Tog ut honom på fingret och kände direkt att han ville lägga all vikt på ena benet. Med det andra greppade han knappt fingret, för att sedan dra upp det lite. Berättade för mamma som inte hade lagt märke till detta och jag började misstänka att han skadat sig. Men det enda jag kunde tänka mig att han skadat sig av var den nya leksaken som mamma hängt in, att han fastnat i repet och gjort sig illa när han försökt rycka sig loss. Annars har jag ingen aning. Tog ut repstegen och bad om att få ha kvar honom några dagar till hos mamma för att låta honom vila i lugn och ro. Jag ville inte jaga upp honom med flytt och så var det varmare där än vad jag kunde få i min lägenhet. Hon gick med på det och sa att vi kan ta en vecka i taget.
På söndagen väcktes jag av att telefonen ringde. Då fick jag höra den sorgliga nyheten att hon hade funnit Louie död på lördagskvällen. Mamma hade knappt kollat till honom den dagen, första gången var innan lunchtid och sedan hade de varit hos min syster under dagen. Först vid nio på kvällen var andra gången och då var det redan försent. Han lämnade oss med många frågor som vi aldrig kommer att få svar på. Har svårt att tro att det bara var åldern han dog av, tror hellre på åldern kombinerat med någon sjukdom/att han skadat sig och blivit deprimerad. Vad jag vet hade han inte någon sjukdom, men det är inget jag utesluter helt då jag inte vet säkert. När jag var med honom till veterinären i början av oktober pga att han visat tydliga tecken på att något inte stod rätt till lät det inte som det (här kan man läsa om den historien). Känner mig dock tveksam till hur pass kunnig veterinären var med tanke på att hon hade skrivit att jag skulle ge honom citronvatten första dygnet och jag senare läste på nätet att citron är giftigt för undulater.
Jag ångrar inte att jag valde att ha kvar honom hos mamma även om han fick sämre uppsikt där. Tror inte min lilla fågel hade gått att rädda med ännu ett veterinärbesök. Nu har jag ingen aning om hur mycket lidande det blev för Louie i slutet, men jag hoppas innerligt att det gick fort och inte blev ett långt utdraget förlopp som för Gullan. Tror det var bra att jag fick mer distans den här gången. Jag var inte där just innan eller när det hände och han hade inte bott med mig på två veckor.
Fick se honom en sista gång samma dag. Visste egentligen inte om jag ville men det blev så. Vad jag däremot hade klart för mig var att jag ville ge honom en fin begravning. Men eftersom marken är för hård och snötäckt just nu får det vänta till våren.
Jag kommer aldrig glömma dig, älskade Louie ♥
En gammal men söt film från 2010, en av många fina minnen.
Rebecca - Fotograf i Karlstad
Usch, det är så jobbigt när man förlorar sina små vänner! Jag beklagaar !
Åh, de fina fåglarna! Kommer ihåg dem båda :) Det är tråkigt att förlora sina fina vänner, kommer själv ihåg då min kanin dog... Hoppas du har det bra! Kram på dig.
Åh nej, vad jobbigt för dig :'( Hoppas lilla Louie inte led och att han har det bra nu! Han har i alla fall haft ett långt och underbart liv med dig som matte :)
Blir så ledsen över att höra detta, jag har ju själv en undulat. Hon heter Citron och fyller runt 10 om några dagar, men det som jag blir så ledsen över är att när jag tittar på dina bilder och läser texten så återupplivar jag minnen från när mina gamla undulater levde. Dem heter Conran och Felix, hade exakt samma färger som Gullan och Louie...
Vi släppte alltid lös dem i mina föräldrars gamla sovrum på lördagsmorgnar men när de båda hade dött så slutade vi med det. Vi visste inte hur Citron skulle uppföra sig riktigt. Men nu har vi Citron och jag hade trott att hon skulle försvunnit för flera år sedan då vi köpte katter och de brukar hoppa upp till buren, men hon har övervunnit det och istället retas hon med katterna.
När vår äldsta katt var liten och han hoppade upp så satt hon på ena pinnen och sedan klättrade hon på väggen över till den andra så vår katt fick flytta på sig och när han precis lagt sig ner så flyttar hon tillbaka till den andra. Det var väldigt gulligt tills hans ramlade med hela buren i golvet och den gick sönder. Citron klarade sig och vår katt blev rädd, nu istället har vi en lite bur som är lätt att bära och som sitter fast med en krok i väggen ifall katterna skulle få för sig att ramla ner med den igen.
UTRUSTNING
Canon EOS 5D Mark II
Canon EOS 450D
Canon EF 50/1,4 USM
Canon EF 85/1,8 USM
Canon EF 17-40/4L USM
Canon EF 70-200/4,0L IS USM
Canon EF-S 18-55/3,5-5,6 IS
Canon Speedlite 430EX II
Tamron AF SP 90/2,8 Di Macro
Tamron AF SP 28-75/2,8 XR Di
Sony Handycam HDR-SR10E
Panasonic HDC-SD900
Velbon Sherpa 600R
UTRUSTNING