Tack för all respons jag fick i förra inlägget! Hade aldrig trott att min milslånga text skulle väcka ett sådant engagemang bland er läsare, så det var verkligen en kul överraskning!
I tisdags pratade min vän med chefen för första gången. Chefen hade då pratat lite kort med två av de inblandade frisörerna via telefon. De hade båda varit ense om att min frisör inte gjort något fel. Men de kan ju lika gärna ha pratat ihop sig innan han ringde, de är ju kollegor och säkert även vänner utanför jobbet. Frisörerna har utan tvekan hittat på lite i deras versioner av historien, allt för att visa sig felfria. De påstod t ex. att de tyckt lika angående nyansvalet, vilket inte stämmer. Men chefen måste ju lita på sina anställda - att de är ärliga och kompetenta frisörer.
Hur som helst. Chefen skulle ha ett möte om detta morgonen därpå (igår), men jag fick två preliminära alternativ redan i tisdags. Det första var att få håret fixat hos dem och att jag bara skulle behöva stå för halva priset som är 350 kr. Det andra var att jag skulle få en förpackning av intensivtoningen (salongspris 159 kr) och färga själv. Trodde de verkligen att jag skulle gå med på någon av dessa skamliga alternativ? Att jag efter det som hänt skulle vilja gå tillbaka till dem och fixa till den misslyckade färgningen (om än med en annan frisör) och betala för det? Jag hade liksom redan betalat 700 spänn för den misslyckade färgningen, som enligt frisören var mitt fel för att hon måste lyssna på vad jag som kund ville. Jag som trodde det är frisören som ska veta vilken nyans som ska användas för att det ska bli bra redan från början... eller?
Igår ringde chefen min vän för andra gången och frisörerna var fortfarande ense om att min frisör inte gjort fel. Skulle väldigt gärna velat höra deras versioner, speciellt gällande vad jag sa när jag satt där i frisörstolen och vi skulle färga utväxten igen efter den första misslyckade färgningen. Som tidigare nämnt förbjöd jag aldrig frisören att använda den mörkare nyansen, jag uttryckte bara min rädsla över att det istället skulle bli för mörkt då vi redan hade lagt den mörkaste toningen jag själv brukar använda när min moster färgar mitt hår (och då har den självklart aldrig blivit ens i närheten av så ljus som det blev hos frisören).
Min vän förklarade att det är pengar i handen som gäller då jag inte vill gå tillbaka dit och fixa håret, och att jag vill ha hela beloppet tillbaka. Chefen sa att de vanligtvis inte ger tillbaka i pengar, men att han kunde betala ut 350 kr kontant. Ville jag ha hela beloppet tillbaka skulle vi vara tvugna gå vidare med detta till allmänna reklamationsnämnden, och han hade vid deras samtal i tisdags nämnt att när det gått så långt har de alltid vunnit mot kunden. Jag och Erik hade pratat lite kort om detta dagen innan och kommit fram till att det inte var värt att gå vidare så långt med detta. Det hade blivit otroligt tidskrävande och vi skulle inte ha en chans när det gått så lång tid och inte går bevisa att man har rätt om vad som egentligen sades. Erik gav sig i alla fall inte helt utan lyckades argumentera så att jag skulle få 500 kr tillbaka. Chefen hälsade att frisören bad om ursäkt och att det inte alls var meningen att såra mig. Han upplyste även om att de kommer ha fler möten om det som inträffat och hur det kan undvikas i framtiden.
Tycker min vän har skött detta jättebra och det känns okej med ersättningen på 500 kr. Kommer dock hålla mig borta från den här salongen i fortsättningen.
THE END!