Måndag och tisdag ägnade jag mycket tid åt att redigera bröllopsbilder som jag valt ut. Totalt sett har jag över 100 bilder att leverera från bröllopet, mest bilder jag tagit men även några Erik tagit. I slutet av december när min syster var på bröllopsresa fick jag uppdraget att välja ut några bilder som kunde passa till tackkortet och fixa dem till de kom hem igen. Valde ut bilder men redigeringen sköts fram och vips hade de kommit hem från sin resa och jag hade inte en enda bild klar. Började redigera på bilderna efter nyårs men det var först förra söndagen som jag kom igång ordentligt. Efter en massa småjusteringar hit och dit kände jag att det fick duga och skickade 7 bilder i olika versioner (både svartvitt och färg samt olika beskärningar på några av dem) natten till onsdag. Har några bilder till av de jag valde ut som inte är klara än, men gissar de valt någon av de första jag skickade innan jag är klar med de resterande.

 

Hur blev det med praktiken jag har på tisdagar och onsdagar då? Ja den blev inte av. Dels på grund av att jag fick på tok för lite sömn, dels för att jag mådde dåligt och dels på grund av aknen. Sedan bröllopet i höstas har jag haft mer frånvaro än närvaro och jag skäms och känner mig sämst i världen. Hur kunde det bli såhär? Praktiken började jag i somras och fram till september hade jag bara varit borta 1 gång om jag minns rätt. Sedan började det gå utför i samband med att bröllopet närmade sig. Kände mig stressad 24/7, fick svårt att sova, min akne blev värre, jag fick mindre energi och började få en stigande oro inför mitt uppdrag som fotograf på bröllopet. Mådde såklart dåligt av detta och även andra saker så jag började stanna hemma från praktiken minst en gång i veckan, och samma vecka som bröllopet var tog jag ledigt från praktiken. Jag var flera gånger nära på att kollapsa av all stress och ångest jag kände så det var ett klokt beslut. Sedan veckorna efter fortsatte det gå utför. Tror det bara var 1-2 veckor under hösten som jag var på praktiken båda dagarna. Jag hade många djupare svackor i måendet och ville inte riskera att bryta ihop på praktiken.

 

I veckan har min dygnsrym fortsatt vara helt knas och jag har sovit bort många dagar. Men i fredags hände något som jag verkligen måste lägga på minnet. Hade varit vaken hela natten till fredagen, bland annat på grund av att jag mådde dåligt mentalt. På fredagen hade jag ett möte inbokat kl 15 och jag var inställd på att gå på det. Tog mig i säng först efter 10 på morgonen och vaknade strax efter ett då Erik kom hit. Kände mig halvt död och ville bara sova vidare. Han ringde de jag skulle ha möte med och frågade vad de tyckte, och de svarade att det skulle jag själv bestämma. När det var ca 1 timme och 20 min kvar till mötet tog jag mig upp och började äta frukost. Erik frågade om han skulle ringa och säga att jag inte kommer men jag bad honom vänta. Jag förstår att han tänkte att det var kört, det tänkte jag också innan jag gick upp. Vanligtvis hade jag behövt minst 2,5 timmar till att göra mig klar och nu hade jag knappt 1,5 timme. Men jag ville verkligen inte behöva skjuta på mötet så jag bestämde mig för att försöka. Sen vet jag inte riktigt vad som hände, men helt plöstligt slängde jag ur mig att jag kanske kunde fara dit osminkad om han skjutsade mig fram till dörren (stället jag skulle till ligger i stan där det rör sig mycket folk). Erik sken upp som en sol och sa att jag vore så jävla grym om jag klarade av det. Tack och lov var inte min akne som värst i fredags och om jag inte tvättade ansiktet innan skulle det inte se värre ut (har en väldigt känslig hy så efter jag rengjort ansiktet syns allt ännu tydligare och jag är helt rödblossig i ansiktet typ resten av dagen). Jag bestämde mig för att det här skulle jag fixa och det gjorde jag också! Inte nog med det - jag kom i tid till mötet också! Fick beröm när jag kom dit och mötet gick bra :) Sen när jag hoppade in i bilen igen frågade Erik om jag ville följa en sväng till Mio och kolla, han hade varit där under tiden han väntade och hade hittat en soffa och en tvbänk han var sugen på att köpa. Tvekade först men jag var ju faktiskt lite sugen på kolla vad han hittat (och även kolla på möbler överhuvudtaget) så jag sa okej! Vi åkte dit och gick runt ett tag, tyvärr blev det inget köp då jag dissade de möbler han var sugen på ;) Det gick väldigt bra att gå där osminkad, möbelbutiker är ju stora och det var inte mycket folk där. De få gånger någon kom i närheten tog jag bara lite avstånd eller vände mig åt ett annat håll tills de gått förbi.

 

Jag hörde med Erik om vi skulle ta en tur till en till möbelbutik också och det ville han. Det gick också bra, var ännu mindre folk där. Efter en stund blev vi båda trötta och hungriga så vi åkte hit till mig och åt. En stund efter maten begav sig Erik hem och jag gjorde mig klar för att sova - ja du läste rätt! Var trött och ville ta tillfället i akt åt att försöka vända tillbaka dygnet och få mig en ordentlig sömn. La mig vid 20 och somnade strax efter 20.30, kan inte minnas sist jag la mig så tidigt på kvällen och det kändes lite skumt haha :) Vaknade 2-3 gånger under natten innan min första väckare ringde klockan 7. Jag brukar vanligtvis aldrig vakna av mig själv, enda undantagen brukar vara då jag lägger mig innan 24 eller om jag drömmer något riktigt otäckt. Gissar att jag förvirrat den inre sömklockan med min konstiga oregelbundna dygnsrytm. Om jag nu har en fungerande sömnklocka i mig...

 

Trots att jag la mig så tidigt tog jag mig upp först vid 10-11 på lördagen och var minst lika trött som vanligt. Alltså jag vaknar ALDRIG pigg och känner mig aldrig pigg, vet inte ens hur det känns att vara det? Det spelar typ ingen roll hur länge jag sover eller när jag sover. Eller det är klart jag kan känna skillnad på 7 och 2 timmar men jag vaknar aldrig pigg eller hoppar ur sängen. Att ta sig upp ur sängen är för mig en utmaning, varje dag. Jag somnar dessutom om oftast hur lätt som helst flera gånger i rad vilken ofta leder till att jag sover flera timmar längre än jag tänkt (om jag inte har något jag verkligen måste upp till). Det leder till att jag börjar må dåligt och klandrar mig själv över att jag aldrig tar mig upp tiden jag tänkt. Sen har jag börjat att sova på dagen nu igen, inte bra! Oftast har jag bara tänkt vila men vips så vaknar jag 2 timmar senare.

 

Igårkväll gick jag och Erik ut på en prommis i 1,5 timme! Min första riktiga detta året faktiskt, kortare promenader till och från en bil räknas inte direkt ;) Det var faktiskt riktigt härligt trots att det kändes som ansiktet höll på att frysa till is där i början och jag fick värk i huvudet och öronen av kylan. I början gick vi dessutom i motvind så det var lite jobbigt att andas. Men jag måste ändå haft rätt trevligt även i de jävligaste stunderna då jag tydligen skrattade samtidigt som jag svor :D Vi tänkte först gå till min mammas hus och tillbaka men vände lite tidigare än så. Vår promenad verkade mest gå ut på att spana in alla hus vi gick förbi och betygsätta dem, eller det var väl mest jag som var på hugget haha. Hade varit kul om våran promenad hade spelats in så jag hade kunnat dela med mig, du hade legat dubbelvikt av skratt!

 

På vägen tillbaka fick jag ett infall och frågade Erik om han ville se var jag gick hos dagmamma när jag var liten, så vi gick dit jag trodde det var. Är inte säker på om vi hittade rätt hus men jag tror det. Sen visade jag ett hus jag och min familj hade kollat på en gång i tiden men inte köpte, det var sig likt frutom att jag tror det var ommålat. Minns inte heller att det stod ett typ mumindalen-hus på baksidan? Coolt i vilket fall! Såg precis ut som ett sånt, ska tillbaka och kolla någon gång då det är ljust ute. Därefter tog vi en tur genom skolgården till min gamla skola som jag gick på 1-6an. Ingen tid jag minns med ett leende på läpparna men det var ändå lite nostalgiskt mysigt. Skolan såg ut som förr på utsidan i alla fall. På baksidan hade det däremot hänt en del på gården, ett nytt hus vid kullen som jag gissar är ett fritids. Sedan nedanför kullen där det varit fotbollsplan står nu ett stort hus som jag sett tidigare. Riktigt snyggt och som ett designer-hus nästan då det sticker ut i färg och form. Men vi undarar fortfarande om det verkligen är ett dagis eller vad det är? På gården är det som en liten lekpark och staket runt, men huset känns inte som ett dagis. Får försöka ta reda på det där... mvh nyfikna Sara.

 

Idag tog jag mig upp supersent så jag är inte på så bra humör. Jag la mig också väldigt sent igår. Skärpning! Det är inte bara att jag får kortare dagar som är dåligt med detta, mina måltider blir också färre, jag missar dagsljuset och får sämre förutsättningar till att ta mig upp tidigt de dagar jag måste.

 

Men jag äter mest bra och nyttig mat i alla fall. Alltid något.