GLAD PÅSK
Är det värt att fortsätta?
Igår loggade jag in på bloggen för att skriva ett inlägg om mitt hår och möttes av denna fina kommentar. Tack Victoria, det värmer verkligen! Bestämde mig för att vänta med hårinlägget och skriva ett djupare inlägg istället.
Sedan min blogg övergick från en öppen dagboksblogg med knappt några läsare till en foto- och vardagsblogg med hundratals läsare har mycket förändrats, både till det bättre och sämre. Några positiva förändringar är att jag har utvecklats mycket i mina kreativa hobbys, mitt självförtroende har ökat, jag har blivit modigare och jag har kommit i kontakt med härliga människor som jag förmodligen aldrig annars hade träffat.
Nu till de negativa förändringarna. Perfektionisten i mig har tagit överhand, jag drabbas dagligen av prestationsångest/stress som är kopplat till bloggen, den slukar mycket tid (tänker inte bara på tiden det tar att göra ett inlägg), jag måste alltid tänka efter en extra gång när jag ska skriva ett inlägg som detta och jag känner ofta att jag inte kan öppna mig så mycket som jag egentligen hade velat. Jag känner mig alltså mer begränsad i mitt skrivande samtidigt som jag lägger en allt större press på mig själv, att det jag publicerar ska vara tillräckligt bra. Tittar man tillbaka i mitt arkiv från hösten 2007 kan man finna många bildlösa och långa inlägg fulla av slarviga stavfel. På den tiden bloggade jag mest för mig själv, som en dagbok att titta tillbaka på i framtiden. Mitt största och enda bloggrelaterade krav just då verkade vara att ha en snygg egengjord bloggdesign, hann väl med sisådär 7 stycken på knappt 5 månader.
Idag bloggar jag huvudsakligen för att jag vill nå ut till folk med det jag skapar, få feedback, sprida glädje (med mina knasigheter), komma i kontakt med likasinnade människor och visa att jag finns. Men dagbokstänket finns fortfarande där, skillnaden är att bloggen inte längre liknar en dagbok och att jag numera även har en publik i åtanke. Nu påverkas jag av faktorer som hur mycket respons jag får, unika besök och förändringar i antalet följare. Det har hamnat på en nivå som inte är bra för mig. På ett år har jag t ex. tappat ca 70 följare, vilket är mycket för mig som inte besitter en blogg med tusentals läsare. Det har påverkat mig på så sätt att jag börjat tvivla på mitt bloggande, att jag inte längre lever upp till flera fd. läsares förväntningar. Något som gör det extra jobbigt är att jag märkt att de tillfällen jag tappat följare har uteslutande varit i samband med att jag nyligen publicerat ett nytt inlägg.
Förutom det jag nämnt finns fler faktorer som bidrar till att bloggen blir stillastående. Jag har alltid mycket i tankarna, en gigantisk hög av oavslutade projekt och samtidigt galet mycket jag vill göra. Dessvärre tillhör jag gruppen som tänker mycket men handlar lite. Jag blir lätt handlingsförlamad av alla dessa reflektioner, viljor och måsten. Det blir ett enda kaos i huvudet och jag vet knappt var jag ska börja eller hur jag ska bära mig åt. Sedan är jag en väldigt känslostyrd person som gör det som faller mig in för stunden (om det går) vilket försvårar ytterligare. Gör jag upp en planering kommer jag inte fullfölja den och gör jag det som faller mig in för stunden blir väldigt lite slutfört och saker blir klara i fel ordning. Häromdagen satt jag t ex. och redigerade på bilder från Hawaii när jag egentligen borde redigerat andra bilder. Växlar också mycket mellan olika aktiviteter och är lättdistraherad, har svårt att fokusera på en sak i taget vilket resulterar i att mycket bara blir påbörjat eller halvfärdigt.
Jag har flera gånger ställt mig frågan om det är värt att fortsätta med allt negativt som bloggen för med sig. Varje gång har svaret blivit ett ja, även om det inte alltid varit självklart. Om jag valt att sluta blogga hade jag blivit tvungen att hitta ett annat sätt att dela med mig av mig själv och mina bilder/videos. Kan inte komma på något annat som skulle vara bättre än en blogg. Så länge jag kan minnas har jag så gott som alltid velat dela med mig av det jag gör. Jag skulle inte må bra av att bara låta allt jag skapar ligga och damma i en mapp på datorn. Jag vill att andra också ska se, påverkas, ge feedback och inspireras. Skulle också kännas ledsamt att sluta då jag drivit den här bloggen i flera år.
Har funderat en del kring hur jag ska göra för att bli mer aktiv med bloggandet igen och samtidigt minska kraven, stressen och annan negativ påverkan. En väldigt självklar sak är att jag måste sänka ribban och våga publicera mer spontana inlägg som inte behöver vara så speciella eller felfria. Gå lite bananas helt enkelt!
En annan tanke jag har är att jag ska försöka släppa på spärrar och bli mer personlig. Låta er lära känna mig bättre, för det finns ju så mycket ni inte vet om mig. Problemet är bara att hitta en bra gräns, risken finns att jag öppnar mig för mycket och sedan ångrar mig.
Läste just igenom allt jag skrivit hittills och så slog det mig att jag har ju för tusan redan börjat med att bli mer personlig, haha. Bäst att lägga in bromsen innan det här slutar i en bok om hur jag fungerar ;)
Som avslutning vill jag bara säga att jag är otroligt tacksam för att jag faktiskt har trogna läsare som fortsätter följa min blogg trots att den har sina svackor och kanske inte alltid är så rolig/intressant som den en gång varit. Ni betyder väldigt mycket, glöm inte det! ♥
Oväntat besök
Det går minst sagt trögt med att komma igång med bloggandet. Tänker varje dag att ikväll måste jag verkligen få iväg ett inlägg - ändå slutar det i utebliven uppdatering av olika anlednigar. Berättar kanske mer i ett nytt inlägg, känner jag skulle vilja skriva av mig.
Vaknade med obehag i halsen och under dagen har jag känt mig hängig och frusit/svettats om vartannat. Ännu en förkylning på g? Jag som precis nästan har blivit av med retandet i luftvägarna från förra förkylningen jag hade för 5 veckor sedan. Har desperat googlat efter mirakelkurer som ska hindra förkylningar från att bryta ut och gjort det jag kunnat hittills, nu är det bara att fortsätta kurera sig och hoppas det går vägen.
Erik som fick höra om mitt mående i morse dök oväntat upp under dagen. Han hade bestämt sig för att komma hit och laga sin planerade middag åt oss båda då han visste jag inte hade några rester hemma och tycker det är jobbigt att laga mat, hur gulligt? Världens bästa vän. ♥
Bloggflow efterlyses!
Förstår om ni som kikat in efter nya inlägg blivit besvikna. Även jag blir det. Varje dag. Tänker att när sjuttsingen ska hon ta sig i kragen den där Santapola, så svårt kan det väl inte vara att krysta ut ett litet inlägg!? Ja, tills jag inser att den där Santapola är jag. Då är man inte så kaxig längre...
Hatar verkligen när jag tappar flowet, när det hinner gå så lång tid med utebliven uppdatering att det tillslut känns som göra upp en eld utan tändstickor/tändare att komma igång igen. Det går, men det tar mycket längre tid och mer energi. När jag sedan sitter och kämpar med att få ihop ett inlägg efter två tysta veckor har dessutom pressen ökat och jag känner att inlägget måste vara extra speciellt och intressant. Vill inte frambringa ännu en besvikelse. Nu är det visserligen exakt det jag är rädd att det här inlägget ska göra då det egentligen inte håller mina krav, men jag måste utmana mig själv för att kunna få en förändring.
Min ambition har alltid varit att bloggandet ska vara en rolig och så gott som kravlös hobby, men ändå kommer den där nedrans skammen och knackar mig på axeln så fort jag är borta lite för länge. Under mina snart 6 år som bloggare kan jag inte minnas en enda gång någon läsare klagat på dålig uppdatering. Visst, jag har fått önskemål från läsare som velat att jag uppdaterade oftare, men det har varit i samband med att jag öppet frågat om hur min blogg skulle kunna bli bättre. Det är jag som lägger krokben om mig själv. Det är jag som får mig att känna mig dålig och misslyckad. Det är också jag som måste se till att ta kontrollen och inte tillåta att skammen tar över. Fortsätter det såhär lär jag väl tillslut även tappa glädjen i att driva den här bloggen, det hade varit sjukt trist.
Har som vanligt en massa projekt som ligger på hög. Ska försöka vara duktig och börja beta av det som känns mest relevant. Förhoppningsvis är jag tillbaka på banan snart igen, nu har jag i alla fall knuffat ned Mulle som fått på tok för lång tid i rampljuset. Känns gött att vila ögonen på något nytt och fräscht, eller vad säger ni? ;)
UTRUSTNING