• HEM
• BILDER
  • Blandat
  • Macro
  • Djur
  • Natur
  • Porträtt
  • Självporträtt
  • Mat & Godsaker
• VIDEOS
• ÖVRIGT
  • Allmänt
  • Frågor & Svar
  • Inredning
  • Recensioner
  • Shopping
  • Resor
  • Knasigheter
  • Design
  • Tips & Guider
  • Utmaningar
  • Blog Awards 2010

Känslosamma stunder...

Ännu en gång har jag kommit in i en sån där period då jag bara känner mig allmänt nere. Det går i vågor och när det väl kommer känns allt hopplöst och jag vill bara sjunka ner genom jorden. Inte ens det fina vädret kan få mig på bättre humör, istället tappar jag balansen och faller. Det negativa tar över det positiva. Trots det försöker jag hålla allt inom mig, ända tills det blir för mycket att det brister.

Eftersom det här är en blogg alla kan läsa vill jag inte öppna mig för mycket. Men samtidigt är det här ett sätt  för mig att ventilera mina tankar. Jag känner att jag har låtsas för länge, fått många att tro jag är en lycklig och glad människa. Jag vill inte vara den där ledsna typen. Jag vill vara glad, och jag vet också att folk uppfattar mig som en glad person. Det kanske jag också är vid vissa tillfällen, som när jag får vara med folk jag tycker om. Men sanningen är att jag oftast är glad utanpå men ledsen inuti. De som känner mig väl  vet att jag är en väldigt känslosam person som har svårt att hålla allt inom sig. Men då handlar det mest om tillfälliga saker, det jag menar nu är saker som jag lever med varje dag.

Jag tänker väldigt mycket, dagdrömmer. Vet inte om det är bra eller dåligt. Oftast kommer jag ingen vart endå. Står kvar där mitt i korsningen utan att veta vart jag ska ta vägen. Det är jobbigt att inte veta vad man vill, det är jobbigt att dagarna bara rinner förbi medan man står kvar där i korsningen. Själv. Ibland känns det som kameran är min enda vän, som finns där i alla lägen.

Kom egentligen ingen vart med den här texten. Men det kanske är det som är meningen...

 

Sv: Jo, det är från när vi fotade på Nordanå. LIte knapert att det inte blev skärpa på huvet, men jag tror jag hade manuell skärpa och då äre inte så lätt att hålla skärpan stilla. Och bakgrunden va sådär, orka måla dit det, haha :D

svar: hela jävla storsthlm ;)

Känner igen mig lite i texten, så var jag förut. Visste inte vad jag ville, vem jag var och var allmänt nere, men på ytan var jag glad. Blivit bättre nu, jag vet fortfarande inte vad jag vill, men jag vet vem jag är och nu är jag glad inom mig också, inte bara på ytan. För det mesta.

Nu blev det bara en massa egoistiskt babbel... :/

Men jag hoppas allt ordnar sig!

den där texten var skön att läsa. det kändes som om det var jag som hade skrivit den. har vart nere i flera dagar nu, skitjobbigt och pratar inte med folk om det. folk uppfattar mig också som den glada. till och med det där om att dagdrömma stämmer. läskigt!

hoppas det blir bättre snart :)

svar: jo det är skit jobbigt, speciellt nu på sommaren när man vill att det ska hända något, men man vet att det bara är en själv som kan ändra på det.

Jag är i den krångliga sitsen oxå att han "min kompis" var intresserad av mig, för ett tag sen, och då dissade jag honom.

Nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra haha:P livet är helt komplicerat ibland!

Måste säga att jag känner igen mig i texten. Dagdrömmer en hel del, om både dåliga och bra saker, ibalnd om ingenting. Vissa perioder är jag också så där nere.. Jag förstår hur det känns, vi verkar vara rätt lika, i alla fall när jag läser din text.