Twitter

THE ÄGG

 
Ni som såg min påskhälsning känner garanterat igen det här påskägget, men ni kan minsann inte historien bakom det! Nu ska jag berätta den för er.
 
Det var en gång en Erik. När påsken började närma sig fick han plötsligt en stark lust att skoja till det lite och såg direkt det solklara offret framför sig - Sara, en sann påsk- och godisälskare!
 
En dag frågade Erik den lilla gottegrisen om hon ville få ett påskägg av honom till påsken. Hennes svar blev inte helt oväntat ett JA. Därefter påbörjades ett intensivt planerande. Allt skulle klaffa för att han skulle lyckas lura den annars så listiga tjejen.
 
Någon vecka senare var den stora dagen här. Erik begav sig hem till Sara som väntade på honom. De skulle laga middag tillsammans och han hade precis varit och handlat ingredienser till maten. Sara satt som vanligt vid datorn och var helt inne i cybervärlden. "Perfekt!" tänkte Erik. Han gick in till köket och packade upp matvarorna. Ur botten av ena kassen fiskade han sedan upp ett mini-påskägg, räckte fram det framför Saras ögon och önskade henne en glad påsk. Hon tog emot ägget med ett leende, tackade och kramade om Erik. Han försökte leta efter tecken på besvikelse men hon avslöjade ingenting. Innerst inne var hon faktiskt lite snopen över storleken, var hon inte värd lite mer än så?
 
Efter det lilla kramkalaset bad han henne att gå och kolla i påsen i hallen. Sara hoppade som ett litet barn av lycka inombords! Hon anade direkt att ett något större ägg väntade, men hon höll tyst om det och började istället ställa motfrågor. Dessvärre var detta något Erik inte hade beräknat i sin plan. "Det kanske finns något som väntar på dig där" sa han. Hon spurtade iväg till hallen och öppnade påsen. Där i låg det största och mest underbara påskägg hon någonsin skådat! "Är du seriös!? Skojar du? Till MIG?" sa Sara och vände blicken mot Erik. Han svarade med ett leende. Hon lyfte upp ägget i sin famn, tungt var det också! Därefter släpade hon det vidare till soffan och öppnade locket. "GODIIIS!" utbrast Sara med ett stort glänsande leende innan hon omedelbums kastade sig i famnen på tokstollen.
 
Slutet gott, allting gott!
 
THE END.
 
Drygt 5 kg ren kärlek ♥

GLAD PÅSK

Mycket klappar under granen i år

 
Julklappsberg á la Sara och Erik! Ville nästan inte öppna klapparna, de gjorde sig så fint där i hörnet. Tror minsann jag ska slå in tomma paket och ha som prydnad nästa jul. Problemet är bara att jag är världens mest oskillade och långsamma paketinslagare, tog mig pinsamt många timmar att slå in alla julklappar. Men nu har jag ju nästan ett år på mig att öva på mina inslagnings-skills, jag ska bli proffs hade jag tänkt.
 
Lyckas jag ska jag starta "Santapolas Otroliga Paketinslagningsakut" dit vem som helst i nöd kan lämna in sina paket och få dem smakfullt inslagna av en självutnämnd expert.
 
Går företaget bra ska jag skaffa egna renar och börja med hemkörning.
 
Ja så får det bli.

När det inte går som man vill...

VARNING! Videon innehåller mycket svordomar. Bäst att förvarna ifall någon är känslig mot sådant.
 
Efter att ha sett denna video kan vi nog alla konstatera att mitt val av inspelningsplats inte är ett av de mest genomtänkta beslut jag tagit. Och mitt språk... får jobba på det, hehe.
 
Kan även meddela att jag i vanliga fall inte hatar bilar. De är så fina så. Speciellt när de står stilla på en parkering och inte ger ifrån sig ett ljud.
 
Har du missat 5-års videon eller vill se den igen? Klicka här för att komma direkt till inlägget!
 

Video - Duck Walk @ Honolulu Zoo

 
Här ser vi då ett gäng ankor ute på sin dagliga följa John-runda, eller vad man nu ska kalla det. Den må vara enformig men ack så roande. I alla fall för oss åskådare.
 
Oj vad lattjo lajban vi haft åt detta! De hade kunnat ha sin egna live-streamning, skitbra marknadsföring ju. Självklart lämnade jag videokameran på hotellrummet just den dagen och hade inte så mycket tid på mig då parken skulle stänga inom bara några minuter. Min kära mobil fick därför äran att fånga detta.
 
Ah just ja! Skakningarna beror på Sara-skalv i hög grad på skrattskalan, hehe.

Video - Santapolabloggen 5 år!

 
Inte kan jag låta bloggen fylla 5 år utan att fira med en festlig video! Allt för att ni ska komma in i den rätta stämningen. På med partyhatten och tryck på play, nu börjar festen!
 
Vill även reda ut två saker:
- Ja, det är en apa ni ser vid min sida. Bobbo heter han och har tidigare tittat fram i två andra videos jag lagt upp på bloggen. Han ville så gärna vara med och jag kunde inte säga nej när han visade sina nya moves han övat på i veckor - bara för videon!
 
- Ja, det är ett manus jag viftar med i början av videon. Hade skrivit värsta seriösa talet som jag kämpade med under inspelningen, men valde att inte ta med den pratdelen pga perfektionisten i mig som inte blev nöjd med resultatet. Så ni inte tror jag är knäpp som behöver manus för två meningar liksom.
 
Stort tack till Mickis och Bobbo som medverkade vid inspelningen, utan er hade videon inte blivit så bra som den faktiskt blev!
 

Santapola listar - 5 störiga moments

- När man inte får upp locket till syltburken. Du liksom tar till alla möjliga åtgärder, mumlar ur dig svordomar och undrar varför i helskotta personen som sist använde sylten var tvungen att göra den så inbrottssäker. Sedan kommer någon och skruvar upp den jäveln utan större ansträngning...
 
- När man precis uträttat sina behov och upptäcker att toalettpapperet är slut. Speciellt om man dessutom råkar befinna sig hemma hos någon man inte känner sådär jätteväl. Inte najs bajs.
 
- När man blir väckt på morgonen av att någon ringer för att prata om något oviktigt. DU STÖR MIN SKÖNHETSSÖMN LÅT MIG SOVA VIDARE TACK OCH HEJ.
 
- När man precis fyllt munnen med någon vätska som inte heter vatten och i samma sekund kommer på att man måste skratta. Och istället för att spotta tillbaka vätskan i glaset sprutas den likt en fontän över bordsduken och vännen som sitter mitt emot. Detta hände mig senast igår.
 
- När man publicerat ett inlägg och det tar en evighet för bloglovin att göra det synligt för omvärlden. Nu sist tog det 4 dagar innan det dök upp lååångt bak i flödet. 4 DAGAR! Här går det undan!
 
- Äh va tusan vi tar en sjätte också... när man inte hittar en passande bild till blogginlägget. Note to self: Se inte så nedrans glad ut på alla bilder. Tack på förhand.
 
 
Känner ni igen er? Dela gärna med er av egna störiga moments i kommentarsfältet!

Mmm... I love you so



Nu har jag gått och kärat ned mig. Igen.

Rackarns bananer att just den här kärleken är tvungen att bära stämpeln LIMITED EDITION. Har känt lite panik över att den börjar ta slut i affärerna, på ICA närmast mig är den slut sedan veckor tillbaka.

Jag gjorde därför det enda rätta - skrev ett akut meddelande till min gamla trogna vän tomten, som i sin tur tog i kontakt med påskharen som egentligen var klar med sitt jobb för i år. Jag skrev att min enda önskan denna påsk (som han förövrigt missade mig på) var Marabou Black och att han skulle få en slant för besväret.

Hur det slutade behöver jag nog inte gå närmare in på efter denna bildserie. Hehe.

Gillar du saltlakrits och choklad, PROVA MARABOU BLACK innan det är försent! Tar dock inte på mig någon som helst skuld om du också skulle falla för denna försvinnande goda skapelse.

Någon som är lika frälst som jag? Ska vi starta en demonstration i hopp om att Marabou ska ändra sig?

Värt ett försök ju.


1,8 kilo kärlek ♥

The Bomb!

Det finns en sak som jag sysslat med i snart två månader men inte offentliggjort här på bloggen på grund av sekretess, men nu har jag fått klartecken och kan äntligen släppa "The Bomb"!

Redo?

JAG SKA BLI DELICATOS ANSIKTE UTÅT!

Fattar ni hur sjukt och megastort detta är?? Har nypit mig i armen vid flera tillfällen för att försäkra mig om att jag inte drömmer. Tänk sedan hur många dagar jag fått gå och hålla tyst om detta? Tur att jag är van att hålla saker för mig själv.

Vad innebär detta? Utan att avslöja för mycket ska jag alltså medverka i olika reklamkampanjer och dylikt för Delicato bakverk AB. Jag kommer självklart blogga mer om detta i framöver och fortsätter ni vara världens bästa läsare kan jag mycket möjligt ordna fler grymma delicato-tävlingar till er i framtiden!



Mvh, en upprymd saltoman.

Slutet på resan

Ni har nu varit utan mina uppdateringar i över en månad. Många av er har säkert glömt av min existens i den stora bloggdjungeln medan andra undrat var jag tagit vägen eller om något allvarligt hänt.

Först och främst kan jag berätta att det inte är någon speciell händelse som är orsaken till min plötsliga frånvaro. Jag kände helt enkelt för att ta en paus, och de allra trognaste läsarna vet nog att jag inte är den som förvarnar ;) Min uppdatering har ändå varit rätt oregelbunden i de flesta fall. Ibland har det stått stilla i flera dagar, sedan har det sagt KABOOM och ni har kunnat bada i massvis av härliga blogginlägg! Här får jag faktiskt lov att krydda till det lite *börjar krydda med salt*.

Under min frånvaro har jag kommit fram till ett och annat större beslut, och ett av dem påverkar inte bara mig, utan förmodligen även många av er som läser detta. För att fatta mig kort handlar det om att jag kommer lägga ned bloggandet på obestämd tid. Min passion till bloggandet har sakta men säkert avtagit och jag vill inte låta er gå ovetandes. Om jag hittar tillbaka eller ej får framtiden utvisa.

Bloggen har gett mig väldigt mycket genom åren, men det bästa med min bloggresa är helt klart alla fina kommentarer ni tagit er tid att skriva till mig. Tack för allt! ♥



Oups!

Meddelande till berörda:
Större delen av det här inlägget har blivit översvämmat av salt. Ni vet sådant som jag vanligtvis försiktigt kryddar flertalet av mina texter med. Med andra ord - min bloggresa är inte över! Jag har saknat bloggandet men haft svårt att komma igång igen, ni som själva bloggar/bloggat och tagit en längre paus förstår nog vad jag menar. MEN så kom jag på den briljanta idén att skoja till det lite extra och plötsligt gick allt så mycket lättare, har ju en del att ta igen efter min frånvaro ;)

Så lätt blir ni inte av med mig och mina knasigheter, hehe.

Tillfälligt osvensk

Hoppas ni har haft en bra dag såhär den 11/11 2011. För mig började dagen allt annat än bra - det kan nog mina trogna följare på twitter intyga.

Dagen till ära hade jag inte helt otippat planerat att publicera ett inlägg 11:11:11 på förmiddagen, bara för att liksom. Ställde två alarm när jag gick och la mig, ett klockan 10:00 och ett 10:10. Det borde väl räcka tänkte jag och somnade i harmoni.

Helt ovetandes sussade jag mig igenom den där historiska ögonblicket och vaknade av mig själv över 6 timmar senare.

VARFÖR JUST IDAG!?? Var ju evigheter sedan jag vaknade klockan middag.

Sedan kom jag på att jag har för tusan en chans till idag!

Klockan 11:11:11 PM, det räknas väl? Jag är bara tillfälligt osvensk.

Är ju egentligen mycket logiskt då den riktiga klockan bara har tolv nummer. HA!

Där fick skitdagen en riktig käftsmäll tillbaka.

Blev lite fel där va...

Som min vän Mickis nämnde i sitt gästinlägg är jag rätt bra på att göra roliga felsägningar och dylikt. Kan även bli så att jag ibland missuppfattar, hör fel eller är i min egna lilla värld och inte riktigt tänker på vad jag säger. Tyvärr glöms dessa roligheter oftast bort, vilket såklart är lite mycket tråkigt. Har dock några nedskrivna som jag tänkte dela med mig av.

Har bara haft min iPhone en kort tid och håller på att leta efter appar.
Ska ladda ned msnappen och vänder mig mot vännen som också sitter och pillar på sin iPhone.
Jag: Vad heter msn då?

Vän: Ska vi ha jeopardymusik i bakgrunden?
Jag: HAR DU JEOPARDYMUSIK I BAKGRUNDEN!?

Pratar med en vän i telefonen och ska berätta att jag sovit bort hela dagen.

Jag: Jag gick upp klockan middag.

Jag och några spelar spelet "Med andra ord". Det är min lagkamrats tur att förklara ett ord.

Lagkamraten: Bom bom!
Jag: PANG PANG!!

Resterande konversationer inträffade i fredags, då jag var på besök hos syrran och hennes pojkvän:


Robin:
Hur många skivor har Elvis sålt?
Jag: Ingen aning?
Robin: Men gissa!
Jag: ...50?
Robin: FEMTIO!? HAHAHA! Han har sålt EN MILJARD!!

Robin (tittar på tv): Kom och kolla här när zombierna kommer!
Jag: RIKTIGA ZOMBIES!??
Robin: Det finns inga riktiga zombies...

Jag: Alltså zombies, visst är det de som är inrullade i papper?

Sarorna tar ton

Ja vad ska man säga... underhöll mig själv inatt. Det som behövdes var programmet GarageBand, en sångfågel (jag) och en instrumental version av en låt. Gav mig på en som jag knappt sjungit förut och hur det gick kan höras i videon nedan.

Vill även klargöra några saker:

- Ja, jag har en hemlig tvilling som sköter körerna.
- Jag är kass på engelska och har knappt koll på vad jag sjunger.
- Ja, det är tillåtet att skratta. Men helst med mig, mycket trevligare så.

Har lagt upp den som video eftersom ljudkvalitén försämras om jag gör den till en remsa.

Det är nu ni ska kommentera vilken FANTASTISK bloggerska jag är som bjuder på mig själv. ;)

En picknick på berget


Välkommen till Norrland.


Du blir vad du äter. I detta fall en bullfågel med känslor.


Skelltown i sin vackraste skepnad.


Som sagt...

För ca 2 veckor sedan hade jag en sån där dag då man liksom bara vill ta fram storhåven och fånga in dagen! Humöret var topp med andra ord. Loggade in på facebook som vanligt och hittade genast något som väckte mitt intresse. Min vän Elin hade som kommentar till en annan väns status frågat om den hade lust att dra ut på picknick. Jag gjorde då det enda rätta - kommenterade att hon minsann inte får glömma mig när det är PÅ TAL OM PICKNICK!? Det är ju nästan kriminellt.

En stund senare fick jag ett sms av just Elin. Hon undrade om jag hade lust att dra ut på picknick. "Men vad trevligt att du frågar mig då jag råkar vara väldigt sugen på gofika just idag!" svarade jag såklart. Därefter skuttade jag runt i lägenheten till skön musik samtidigt som jag gjorde mig i ordning inför dagens äventyr. Vi hade nämligen bestämt oss för att bestiga ett berg och fika uppe på toppen med utsikt över vår kära hemstad.

Tiden bara rusade förbi mig i allt glädjerus och helt plötsligt var klockan nästan halv fem. Jag skulle befinna mig hos henne lite tidigare än så för att uttrycka mig milt. Nu i efterhand ångrar jag inte min försening, hehe.

Sedan blev den efterlängtade picknicken av. Uppe på bergshällorna i solnedgången.

 

The end.

Dagens skönaste


Då och då brukar jag gå in på youtube och leta efter roliga videos där olika typer av fåglar är inblandade. Speciellt papegojor är en favorit. Kolla bara på dessa ovan!

Miss Marabou


Detta är en fortsättning på förra inlägget.

Er önskan är min lag.

Hääär har vi då min samling på tomma marabou-paket!
Men ni kan ju föreställa er att de innehåller choklad. Riktigt frestande att glutta på om jag får säga det själv.

Utöver Delicatobollen är Marabou-chokladen ännu en oemotståndlig kärlek som med tiden fått en allt mer självklar plats i min kyl. En vecka utan Marabou är ingen vanlig vecka. En månad utan Marabou är ytterst unikt. Ett år utan Marabou finns inte på kartan. 5 år utan Mar... jaha ni hajar, get the point och så vidare.

En klar favorit är Schweizernöten, men ibland gillar jag att överraska mina smaklökar, som ni kan skåda på mitt glansfulla kollage. Sedan får vi inte glömma den gamla favvon Apelsinkrontanten... oj förlåt, krokanten.

Vilken marabousmak är din favorit?

Då var det bara att invänta ett telefonsamtal, hehe.

Detta visste du inte om mig



- När jag äter en banan lämnar jag nästan alltid toppen och sista biten. Anledning? Jag har någon gång hört att just de delarna är extra besprutade och att det därför ska vara bra att undvika dem.

- Varje gång jag nyser avslutar jag med att ge ifrån mig ett "Oj!". Fundering: Blir hon alltid så förvånad?

- Av någon anledning har jag en tendens att upprepa mig med liknande fraser efter varann när jag pratar med min undulat. Exempel: "Hej gubben! Hallå! Vad gör du Louie? Va? Vad gör du?" eller "Godnatt Louie! Sov gott gubben! Älskar dig! Godnatt!". Är det för att jag undermedvetet tror han lider av dålig hörsel, för att jag inte får någon begriplig respons eller bara helt enkelt för att jag får ett tillfälligt bristande ordförråd? Ingen vet.

- Jag samlar på tomma Marabou förpackningar (de till chokladkakor på 200g). Anledning? Öhm... jag vill se hur många kakor jag egentligen stoppar i mig under ett år. Eller så vara det bara så att jag tänkte att de kanske kan komma till användning nån gång i framtiden. Kanske till någon fotografering, kanske till någon najsig marabou kampanj där man ska samla ihop ett visst antal streckkoder. Bildbevis kommer om så önskas.

- När jag duschar avslutar jag alltid med att skölja håret i kallt vatten. Jag har nämligen ett minne av att jag hört att det är bra för håret håret och ger det mer stadga från rötterna = mindre slickad frilla. Om det är inkorrekt gör jag det enbart för att det känns fräscht och uppiggande. Så det så.

- Jag läser min egna blogg. Alltså verkligen läser varje inlägg jag publicerar trots att jag redan läst dem sisådär sjuttiofem gånger innan. Det är inte ovanligt att jag kommer på mig själv med att sitta och småfnissa åt gamla finurliga inlägg. Slutsats: Jag måste vara mitt största bloggfan. Fundering: Är detta normalt?

Brumbrumbrum


Igårkväll när jag var med en vän roade vi oss bland annat med att kolla på gamla videoklipp på min videokamera.
Vi hittade många guldklimpar som vi hade väldigt roligt åt, men denna var så random att vi var tvungen spela om klippet gång på gång samtidigt som vi (läs jag) kippade efter luft för att vi skrattade så mycket.

Ni kanske inte tycker den är lika rolig... eller så tråkig att ni nästan somnar, men det skiter jag i! Hehe.

Det gick inte så jättebra



Idag skulle jag egentligen föreviga ett påskägg fyllt med en massa gött godis.

Någon godistjuv har varit i farten. Än så länge bara en möjlig misstänkt.

Helvete.

Den ultimata väckningen?


Orkade inte leta fram den mest ultimata bilden så det får duga med två fattiga webcambilder. Tagna inatt då jag egentligen borde ha befunnit mig någon annanstans än framför skärmen. Opsi...

Idag blev jag väckt på ett minst sagt annorlunda vis. Jag vaknar helt plötsligt av ett skumt ljud som kommer utifrån. Skyndar mig upp och börjar gå mot balkongen och på vägen får jag höra någon som ropar "Åh Saaraaa, kom ut idaag!". Kliver ut i det underbara vädret och får sekunden därpå syn på en vän som står ute på gården med en picknickkorg i ena handen och världens fetaste smajl på läpparna.

Eller så var det inte riktigt så (men det hade varit fett grymt, så om någon vän skulle läsa detta är han eller hon varmt välkommen att väcka mig på det viset). Istället vaknar jag av ett hysteriskt plingande på dörren och jag vet redan vid första tanken vem det är och vad som väntar. Det var bara att kasta sig upp ur sängen, greppa tag i första bästa plagg och hoppas på att man såg hyfsat vaken ut. Mitt under klädpåtagningen började jag höra ljudet av skramlande nycklar och dörren låses upp. Jag hade rätt, det var mamma.

Bortsett från att jag hatar att bli väckt på det viset var det ändå bra att det hände. Jag menar... tack vare den väckningen gick jag upp dirr, fick disken diskad utan att be om det, tog tag i dammsugningen, kirrade årets påskris och fick cykeldäcken pumpade. Allt detta och lite till inom loppet av två timmar. Det ni.

Men bara för det rekommenderar jag inte er nära och kära att väcka mig på det viset i fortsättningen. Följ istället väckningsprocessen jag själv hittat på så blir alla nöjda och glada. Utom möjligen mina grannar, hehe.
Tidigare inlägg