Som ni kanske noterat efter mitt förra inlägg har mitt hår en väldigt synlig utväxt. Alla gamla utväxter jag klagat på genom åren känns i skrivande stund rätt obefintliga, haha. Men med tanke på att jag inte har gjort något åt håret på snart fem och en halv månad är det inte så konstigt. Sedan jag övergick till att bli brunett hösten 2008 har jag aldrig någonsin låtit det gå såhär långt, tror 2-3 månader har varit det längsta jag tidigare lyckats bemöda mig att vänta. Det här var faktiskt inte något jag hade planerat från första början, utan det började med att jag lät det gå lite längre än vanligt och sen fortsatte jag skjuta på det. Helt plötsligt blev det som en liten tävling med mig själv, hur länge skulle jag egentligen klara av att leva med herr utväxt? ;)

 

Sedan mars har jag flera gånger tänkt att nä nu är det banne mig dags att boka tid hos frisören! Det rann såklart ut i sanden varje gång. När det sedan blev maj kände jag att när jag ändå väntat så länge kunde jag lika gärna vänta någon månad till och tajma in frisörbesöket lagom till midsommar. I slutet av maj bokade jag en tid hos en frisör jag gått till några gånger tidigare, datumet blev nu på fredag den 14 juni. Det känns riktigt bra att jag tillslut tog tag i saken och bokade tid. Något som däremot känns mindre bra är att jag inte bara har bokat färgning av utväxt, utan även klipp och sling som också ska göras på fredag. Det gör mig lite orolig.

 

Jag har på något vis fått för mig att det inte är smart att göra allt på ett tillfälle. Av mina erfarenheter vet jag att det brukar gå över utsatt tid med mitt hår, vilket gör att det blir stressigt för frisören. Jag tänker också att ju mer behandlingar frisören ska göra på samma tillfälle, desto stressigare kommer det bli = större risk för slarv. När jag var till salongen och bokade tid nämnde jag att det brukar behövas mer tid än vanligt. Receptionisten reserverade 3 timmar och jag trodde först att hon lagt på mer tid, men häromdagen kom jag att tänka på att sist jag var där tog det väldigt lång tid. Tror det hamnade på just 3 timmar, och då hade jag bara valt klipp och färg. Gick in och kollade deras onlinebokning för att se hur lång tid de har skrivit ut att behandlingarna jag ska göra tar - 3 timmar och 45 minuter. Är inte detta lite skumt?

 

När jag var till salongen och skulle boka funderade jag på att dela upp det och göra klipp + färg av utväxt en dag och slingor en annan, men självklart lyssnade jag på receptionisten som inte alls såg något negativt med att ta allt på ett tillfälle. Nu finns i princip inga andra tider kvar de kommande två veckorna och det bokade datumet närmar sig med stormsteg, panik!

 

Att gå till frisören har alltid varit något extra ångestfyllt för mig och det kan nog de flesta av er känna igen er i. Jag är rädd att de kommer klippa tokigt, att håret kommer bli för mörkt, att toningen ska bli misslyckad eller att slingorna ska bli för tydliga. Samtliga saker har faktiskt hänt mig och min värsta upplevelse som jag bloggade om i höstas har gjort att det här med att gå till frisören bara känns ännu mer nervöst än tidigare. Nu när jag dessutom väntat nästan ett halvår med att göra något åt mitt hår känns det ännu viktigare att resultatet blir bra. Annars kommer jag förmodligen börja störtböla i frisörstolen och aldrig mer våga sätta min fot i en frisörsalong...

 

Hur skulle ni gjort om ni var i min situation?

 

 

 

 

Har en plan om att publicera en del från januari och framåt den här månaden. Tråkigt nog har ju mitt oflyt med bloggen bidragit till att mycket av det jag tänkt blogga om hamnat i den redan enorma högen av knappt påbörjade och oavslutade projekt. Först tänkte jag att det kan jag ju inte blogga om såhär sent, det blir för oaktuellt och många är säkert less på att se snötäckta landskap (vilket majoriteten av bilderna/videorna innehåller). Sedan insåg jag att det är ju för tusan bara jag själv som sätter de här begränsingarna, vill jag dela med mig av något så ska jag göra det, hur oaktuellt det än må vara. Skulle det vara så att någon inte vill se är det ju bara för den personen att hoppa över de inläggen. Jag har självklart tänkt blogga om annat också.

 

 

 

 

 

Nu till de negativa förändringarna. Perfektionisten i mig har tagit överhand, jag drabbas dagligen av prestationsångest/stress som är kopplat till bloggen, den slukar mycket tid (tänker inte bara på tiden det tar att göra ett inlägg), jag måste alltid tänka efter en extra gång när jag ska skriva ett inlägg som detta och jag känner ofta att jag inte kan öppna mig så mycket som jag egentligen hade velat. Jag känner mig alltså mer begränsad i mitt skrivande samtidigt som jag lägger en allt större press på mig själv, att det jag publicerar ska vara tillräckligt bra. Tittar man tillbaka i mitt arkiv från hösten 2007 kan man finna många bildlösa och långa inlägg fulla av slarviga stavfel. På den tiden bloggade jag mest för mig själv, som en dagbok att titta tillbaka på i framtiden. Mitt största och enda bloggrelaterade krav just då verkade vara att ha en snygg egengjord bloggdesign, hann väl med sisådär 7 stycken på knappt 5 månader.

 

Idag bloggar jag huvudsakligen för att jag vill nå ut till folk med det jag skapar, få feedback, sprida glädje (med mina knasigheter), komma i kontakt med likasinnade människor och visa att jag finns. Men dagbokstänket finns fortfarande där, skillnaden är att bloggen inte längre liknar en dagbok och att jag numera även har en publik i åtanke. Nu påverkas jag av faktorer som hur mycket respons jag får, unika besök och förändringar i antalet följare. Det har hamnat på en nivå som inte är bra för mig. På ett år har jag t ex. tappat ca 70 följare, vilket är mycket för mig som inte besitter en blogg med tusentals läsare. Det har påverkat mig på så sätt att jag börjat tvivla på mitt bloggande, att jag inte längre lever upp till flera fd. läsares förväntningar. Något som gör det extra jobbigt är att jag märkt att de tillfällen jag tappat följare har uteslutande varit i samband med att jag nyligen publicerat ett nytt inlägg.

 

Förutom det jag nämnt finns fler faktorer som bidrar till att bloggen blir stillastående. Jag har alltid mycket i tankarna, en gigantisk hög av oavslutade projekt och samtidigt galet mycket jag vill göra. Dessvärre tillhör jag gruppen som tänker mycket men handlar lite. Jag blir lätt handlingsförlamad av alla dessa reflektioner, viljor och måsten. Det blir ett enda kaos i huvudet och jag vet knappt var jag ska börja eller hur jag ska bära mig åt. Sedan är jag en väldigt känslostyrd person som gör det som faller mig in för stunden (om det går) vilket försvårar ytterligare. Gör jag upp en planering kommer jag inte fullfölja den och gör jag det som faller mig in för stunden blir väldigt lite slutfört och saker blir klara i fel ordning. Häromdagen satt jag t ex. och redigerade på bilder från Hawaii när jag egentligen borde redigerat andra bilder. Växlar också mycket mellan olika aktiviteter och är lättdistraherad, har svårt att fokusera på en sak i taget vilket resulterar i att mycket bara blir påbörjat eller halvfärdigt.

 

Jag har flera gånger ställt mig frågan om det är värt att fortsätta med allt negativt som bloggen för med sig. Varje gång har svaret blivit ett ja, även om det inte alltid varit självklart. Om jag valt att sluta blogga hade jag blivit tvungen att hitta ett annat sätt att dela med mig av mig själv och mina bilder/videos. Kan inte komma på något annat som skulle vara bättre än en blogg. Så länge jag kan minnas har jag så gott som alltid velat dela med mig av det jag gör. Jag skulle inte må bra av att bara låta allt jag skapar ligga och damma i en mapp på datorn. Jag vill att andra också ska se, påverkas, ge feedback och inspireras. Skulle också kännas ledsamt att sluta då jag drivit den här bloggen i flera år.

 

Har funderat en del kring hur jag ska göra för att bli mer aktiv med bloggandet igen och samtidigt minska kraven, stressen och annan negativ påverkan. En väldigt självklar sak är att jag måste sänka ribban och våga publicera mer spontana inlägg som inte behöver vara så speciella eller felfria. Gå lite bananas helt enkelt!

 

En annan tanke jag har är att jag ska försöka släppa på spärrar och bli mer personlig. Låta er lära känna mig bättre, för det finns ju så mycket ni inte vet om mig. Problemet är bara att hitta en bra gräns, risken finns att jag öppnar mig för mycket och sedan ångrar mig.

 

Läste just igenom allt jag skrivit hittills och så slog det mig att jag har ju för tusan redan börjat med att bli mer personlig, haha. Bäst att lägga in bromsen innan det här slutar i en bok om hur jag fungerar ;)

 

 

Ikväll ska jag trotsa mina förkyld-principer och avnjuta en hederlig semla! Jag brukar nämligen försöka avstå från mjölk och grädde när jag är förkyld.

 

Det ska bli fett gott.

Hoppas ni mår bra!