Nu är jag tillbaka hemma i Skellefteå som har förvandlats till ett riktigt vinterlandskap, me like! Tydligen var det en rejäl snöstorm här i lördags, snyggt tajmat med 1 december och lagom till min hemkomst dagen därpå :) I Stockholm fick vi också se snö, men den blev snabbt till slask och is. Och regn! Oj vad det regnade och blåste vissa dagar, riktigt skitväder!

 

Fotade faktiskt inte så flitigt som jag trodde jag skulle göra under resan, mycket på grund av vädret och kylan som inte var direkt inspirerande. Men vad gjorde det när det kommer till kritan? Dagarna bara svischade iväg och vips så var det påsk (typ) och dags för hemfärd. Vi hade alltså rätt roligt ändå! Citerar Erik som en dag när jag klagade lite extra på vädret sa "Vad gör vädret när man har så fint sällskap?", han är en klok ung man han!

 

Återkommer snart! :)

Så var det snart dags att packa resväskan igen, men den här gången lämnar jag inte Sveriges gränser! Den 23 november flyger jag ned till vår huvudstad för 9 dagar fyllda med roligheter! Med mig följer Erik, en nära vän till mig som ni mycket troligt har sett här på bloggen. Han har ju dessutom bloggdebuterat som gästbloggare, inlägget finner ni här.

 

Under vår vistelse kommer vi få låna min mormors sambos mysiga lägenhet, ekonomiskt och bra!

 

- Eventuellt besöka Fotomässan den 24 november. Har aldrig varit på den förr, är den värt ett besök?

- 25 november kommer vi befinna oss på nordens största mässa för mode och skönhet, ATTITUDE-STHLM. Där ska vi delta i Fashion Shootin' School, som hålls av Jörgen Brennicke, en av Sveriges mest erfarna modefotografer. Vi ska fota modeller på catwalk och backstage som jag förstått det. Blir intressant!

- 30 november ska vi kanske se X Factor live, det beror på om vi får tag på biljetter.

- 1 december blir det att se Julgalan på Friends Arena, något jag verkligen ser fram emot!

 

Sedan har vi såklart tänkt gå i affärer, fota ännu mer, äta god mat, gå på julmarknad och njuta av livet!

 

 

De senaste dagarna har min lilla sambo och undulat Louie visat tydliga tecken på att något inte står rätt till. I veckan har han spytt upp frön vid 3 tillfällen, 3 dygn i rad. Han har även ibland problem med att få ut avföringen. Det har hänt att han har spytt förr, men nu när det skedde flera gånger med kort mellanrum blev jag riktigt orolig och ringde veterinären. Fick en tid igår efter lunch.

 

Sov verkligen inte bra natten till igår, förmodligen på grund av oro över veterinärbesöket. Tankarna hade snurrat väldigt mycket. Tänk om det var något så allvarligt att han måste avlivas? Han är visserligen gammal (minst 12 år), men inte känns det lättare för det. Trots att han inte är direkt tam och ibland kan vara riktigt enerverande med sitt kvittrande känns det väldigt ledsamt med tanken på att han kan försvinna när som helst.

 

Min snälla vän Mickis kom hit en timma innan den bokade tiden då han skulle skjutsa och följa med som stöd hos veterinären. Jag var otroligt trött, nervös, uppjagad och precis innan vi skulle åka blev jag illamående och fick kväljningar (kände att jag behövde äta mer än min lilla frukost men blev illamående av bara tanken på mat). Sedan mensvärk på det. Bra tajmat liksom.

 

På kliniken fick vi vänta ett bra tag innan det var min tur. Vi gick sedan till ett rum där veterinären kände på Louie, pratade lite kort och kom fram till att hon skulle skriva ut en diet till honom + antibiotika. Därefter blev det ännu mer väntan i väntrummet. Har knappt något minne av vad som sades när hon undersökte fågeln, allt gick så snabbt. Tror det var inflammation i tarmarna som hon misstänkte, är inte helt säker.

 

"Dietlista för Louie:

 

Ingen sand i buren

 

Om svårt att få ut avföring ge några droppe paraffin

 

Svält ett dygn - tillsätt några droppar citrinsaft i dricksvattnet

Därefter flytande föda i ett dygn ex. välling, risvatten med druvsocker, avslagen cola

 

Exakt sådär stod det - kort, lite luddigt och slarvigt. Jag är en person som vill ha saker tydligt och bra förklarat när jag ska göra något nytt på instruktion, och när det handlar om något allvarligt som detta blir inte bara osäker utan också ängslig. Självklart kan inte veterinären läsa mina tankar, men jag hade aldrig trott att det skulle se ut såhär. Sedan när jag läste om ägg och det tänkte jag direkt att det här kommer inte funka. Louie har aldrig velat äta annat än frön.

 

Vi gick och pratade med kvinnan i receptionen för att räta ut frågetecken ang. dieten, t ex så var "citrinsaft" citronsaft. På tal om citronsaft så googlade jag igår kväll på det för att se om andra rekommenderat det till undulater, och vad läser jag då? Jo, att citron är en av de saker som är GIFTIGT för undulater att få i sig. Citronsaft borde väl räknas till det i så fall, det är ju ändå citron? Hoppas jag har fel, det är ju en veterinär som skrivit dieten. När jag läste om detta hade jag redan blandat vatten med citronsaft till honom som han druckit lite av. Hällde ut det och fyllde på med vanligt vatten igen. Igår tömde jag även matskålarna och bytte i botten på buren (han brukar ofta hoppa ner dit och äta frön som trillat ned). Han fortsatte hoppa ned för att se om det fanns något att äta och kollade även de tomma matskålarna flera gånger under kvällen och natten. Tyckte synd om honom och ville egentligen bara hoppa till dag 3 så jag kunde ge honom hirskolv som jag vet han älskar. Men jag hejdade mig.

 

Idag har han stundvis verkat mer slö. Suttit och halvsovit. Annars har han fortsatt leta efter frön både på burbotten och i skålarna. Har kokat risvatten som han druckit av. När jag tagit ut Louie i handen har han varit ovanligt lugn, ofta så pass att han varken skrikit, bitit eller stretat emot. Bara suttit lugnt och nästan somnat i handen. Det här har gjort mig riktigt orolig då han vanligtvis är allt annat än stilla när man håller i honom, så tidigare idag kunde jag inte längre hålla mig från att ta fram hirskolven. Höll den mot burgallret och han kom som ett spjut och började äta intensivt. Hängde inte in den i buren för jag ville testa och se om jag kunde få honom äta annat. Hirskolvar skulle kunna jämföras med vad som är godis för oss människor, vilket inte är någon höjdare till diet ;)

 

Provade lägga i uppblött skorpa i ena matskålen och kokt ris i den andra. Har har sprungit och kollat i skålarna flera gånger men inte tagit en tugga av varken skorpan eller riset. Tog lite hirs och lade i skålen med skorpan, då åt han - men bara av hirsen. I riset blandade jag i kanariefrön och tillslut vågade han äta lite därifrån, men bara av fröna. För en stund sedan gav jag honom första dosen antibiotika som jag ska ge morgon och kväll i en vecka. Det var inte det lättaste kan jag ju säga, att hålla i Louie med ena handen och försöka spruta in medicinen i näbben medan han vrider på huvudet och stretar emot. Men jag får kämpa, förhoppningsvis går det lite lättare snart.

 

Det här långa inlägget har jag skrivit främst för att jag vet att i alla fall några av er vill se mer personliga texter här i bloggen, men också för att jag kanske har någon läsare som är kunnig på undulater. Vill gärna ha svar på om citronsaft i liten mängd också är giftigt för undulaten och tips på hur jag kan få honom att våga testa äta annat än frön. Är det ens möjligt i hans ålder?

 

Den 8 juli 2011 flög jag ned till Karlstad och träffade Emma för första gången. Här kan ni läsa om den dagen. Vi hade lärt känna varandra via bloggarna och bara snackat över internet innan så det var minsann lite spännande! Det här var även första gången jag satte min fot i Karlstad så jag kände mig minst sagt vilsen. Sedan väntade en vecka fylld av olika utflykter med kamerorna i högsta hugg! Vår tanke var att det skulle bli en foto-roadtrip där vi skulle bila runt i södra Sverige under några dagar och stanna till på olika fina platser och fota. Vi hade även planerat genomföra några fotosessioner där jag skulle vara modell och Emma fotograf.

 

Tyvärr blev resan inte riktigt enligt planerna. Det var svårt att hitta billiga och bra boenden längs vägen vi tänkte åka, så vi beslutade oss för att sova hos Emma de 2 första nätterna, på ett hotell i Borås de 3 nästkommande och hos henne igen de 2 sista. Sedan gjorde vi dagsutflykter utifrån de 2 stationerna. Det blev inte heller så mycket landskaps- och naturfoto utan mest porträtt. Men det blev rätt bra ändå!

 

 

I tisdags pratade min vän med chefen för första gången. Chefen hade då pratat lite kort med två av de inblandade frisörerna via telefon. De hade båda varit ense om att min frisör inte gjort något fel. Men de kan ju lika gärna ha pratat ihop sig innan han ringde, de är ju kollegor och säkert även vänner utanför jobbet. Frisörerna har utan tvekan hittat på lite i deras versioner av historien, allt för att visa sig felfria. De påstod t ex. att de tyckt lika angående nyansvalet, vilket inte stämmer. Men chefen måste ju lita på sina anställda - att de är ärliga och kompetenta frisörer.

 

Hur som helst. Chefen skulle ha ett möte om detta morgonen därpå (igår), men jag fick två preliminära alternativ redan i tisdags. Det första var att få håret fixat hos dem och att jag bara skulle behöva stå för halva priset som är 350 kr. Det andra var att jag skulle få en förpackning av intensivtoningen (salongspris 159 kr) och färga själv. Trodde de verkligen att jag skulle gå med på någon av dessa skamliga alternativ? Att jag efter det som hänt skulle vilja gå tillbaka till dem och fixa till den misslyckade färgningen (om än med en annan frisör) och betala för det? Jag hade liksom redan betalat 700 spänn för den misslyckade färgningen, som enligt frisören var mitt fel för att hon måste lyssna på vad jag som kund ville. Jag som trodde det är frisören som ska veta vilken nyans som ska användas för att det ska bli bra redan från början... eller?

Igår ringde chefen min vän för andra gången och frisörerna var fortfarande ense om att min frisör inte gjort fel. Skulle väldigt gärna velat höra deras versioner, speciellt gällande vad jag sa när jag satt där i frisörstolen och vi skulle färga utväxten igen efter den första misslyckade färgningen. Som tidigare nämnt förbjöd jag aldrig frisören att använda den mörkare nyansen, jag uttryckte bara min rädsla över att det istället skulle bli för mörkt då vi redan hade lagt den mörkaste toningen jag själv brukar använda när min moster färgar mitt hår (och då har den självklart aldrig blivit ens i närheten av så ljus som det blev hos frisören).

 

Min vän förklarade att det är pengar i handen som gäller då jag inte vill gå tillbaka dit och fixa håret, och att jag vill ha hela beloppet tillbaka. Chefen sa att de vanligtvis inte ger tillbaka i pengar, men att han kunde betala ut 350 kr kontant. Ville jag ha hela beloppet tillbaka skulle vi vara tvugna gå vidare med detta till allmänna reklamationsnämnden, och han hade vid deras samtal i tisdags nämnt att när det gått så långt har de alltid vunnit mot kunden. Jag och Erik hade pratat lite kort om detta dagen innan och kommit fram till att det inte var värt att gå vidare så långt med detta. Det hade blivit otroligt tidskrävande och vi skulle inte ha en chans när det gått så lång tid och inte går bevisa att man har rätt om vad som egentligen sades. Erik gav sig i alla fall inte helt utan lyckades argumentera så att jag skulle få 500 kr tillbaka. Chefen hälsade att frisören bad om ursäkt och att det inte alls var meningen att såra mig. Han upplyste även om att de kommer ha fler möten om det som inträffat och hur det kan undvikas i framtiden.

 

 

Idag tog jag mod till mig och ringde till salongen (har telefonskräck när det kommer till att ringa folk jag inte känner). Jag berättade lite kort om det hela och hon jag pratade med lät positiv och sa att det ska nog gå att fixa så jag blir nöjd. Hon skulle sedan be min frisör (som befann sig i en annan lokal) ringa upp mig.

 

Någon timma senare ringde frisören. Det här är bland det värsta samtal jag varit med om. Hon lät allmänt oförstående, påstod att hon inte gjort något fel och att det var JAG som gjorde att det blev som det blev? För att ni ska få en bättre inblick i vad som hände hos frisören kommer här lite historia:

 

Jag skulle få min utväxt färgad med en intensivtoning. Hon hade sett att jag tidigare köpt Wella's Color Touch nr 6.0 (ljusare brun) och 5.0 (mörkare brun) hos dem och frågade om jag ville köra på någon av dem, och jag svarade att 5.0 borde bli bra då det var den jag använde sist jag färgade botten. Resultatet blev en ljusbrun/grå utväxt mot mitt resterande mörkbruna hår. Det har aldrig någonsin ens blivit i närheten av så ljust då min moster färgat med samma nyans så jag gissar det var kombitionen av för lite med färg och för kort verkningstid som gjorde att det blev så misslyckat.

 

Vi började diskutera om att lägga på ännu en intensivtoning. Hon trodde att en 4.0 (mörkare) skulle bli bra och sa att mina redan färgade längder är som en 4.0. Jag svarade att jag var rädd att det istället skulle bli för mörkt och att en 5.0 kändes som ett säkrare kort. Då blev hon osäker och frågade två frisörkollegor om hjälp, varav jag minns en av dem tyckte 5.0 men att man kanske skulle ta en kortare verkningstid. Det blev en 5.0 som jag önskade. Har dock ingen bra koll på vad verkningstiden hamnade på då jag inte tog tid själv men enligt henne hade vi full verkningstid båda gångerna. Detta är något jag är skeptisk till.

 

 

Åter till samtalet. Hon fortsatte "köra över" mig med att hon tydligt hade sagt att mitt hår var en 4.0 och att hon hade de andra iblandade frisörerna med sig. Ursäkta? Om hon nu var så säker på att 4.0 skulle bli bra, varför kunde hon inte bara ha sagt det då när jag satt där osäker i frisörstolen? Jag hade inte direkt förbjudit henne att ta den mörkare nyansen, jag hade bara sagt att jag var rädd att det skulle bli för mörkt. Och hon gjorde mig ju inte mindre osäker över hennes kompetens då hon var tvungen ta hjälp av andra frisörer?

 

Har hon ens pratat med de andra inblandade om detta efter mitt besök är också en undran? Hon sa att de också tyckte som henne vilket är bullshit. Vet ju att en av dem tyckte som jag. Hennes sista argument var att det gått för lång tid (2 veckor imorgon) och att hon då skulle behöva färga över 2 utväxter istället för en. Vad spelar det för roll? Det handlar om MILLIMETER, och att denna minimala nya utväxt skulle bli snäppet ljusare än den redan färgade utväxten gör mig inget.

 

 

Innan vi avslutade samtalet sa hon att jag får komma dit om jag vill prata mer varpå jag frågade om det fanns något de ens kunde göra åt saken. "Jo det kan vi, men då får du stå för kostnaden" blev hennes svar. Jo men absolut, jag har liksom redan betalat 700 spänn för en misslyckad toning! Har aldrig någonsin varit i kontakt med en sådan oproffsig frisör. Jag kände mig frustrerad, oförstådd och ledsen. I slutet av samtalet fick jag kämpa med att hålla mina känslor i styr. Sekunden efter jag lagt på luren brast jag ut i gråt. Hur fan kan man jobba som frisör och bete sig såhär mot kunden?

 

Skickade ett kort sms till Erik som sedan envisades med att komma förbi efter jobbet. Berättade hela historian och han blev nog mer irriterad än jag själv. Han erbjöd sig ringa och klaga vilket han fick, men chefen var inte där så Erik ska bli uppringd någon gång i veckan. Är så otroligt tacksam över hur han ställer upp för mig, oavsett vad det gäller. Hade aldrig ringt dit igen själv. Jag är inte tillräckligt envis eller bra på att prata för mig och vill inte behöva växla ett ord med den här frisören igen.

 

 

 

I helgen påbörjade jag en storstädning av lägenheten. Har kommit en bra bit men är fortfarande mycket kvar att göra. Nu när jag väl går in för att storstäda på riktigt - ja då ska det utföras med yttersta precision. Snabba lösningar som att pressa in allt i garderober och lådor är bara såå 2011. Här ska det vikas, strykas, sorteras, kastas och göras rent i minsta lilla vrå!

 

Igår fick jag sällskap av Erik och vi hjälptes åt med att tvätta mina fönster, som inte rengjorts sedan jag köpte lägenheten i början av 2010...

 

Jag - Kolla här! *Klöser bort en prick med nageln* Ge mig mer gisch!

 

Efter gårdagens hårda slit slängde vi snabbt ihop en blåbärspaj. Så fantastiskt gott! Det bästa av allt är att det fortfarande finns kvar en tredjedel, och den är bara min!!!

 

Ikväll är det du och jag pajen :')