Sov verkligen inte bra natten till igår, förmodligen på grund av oro över veterinärbesöket. Tankarna hade snurrat väldigt mycket. Tänk om det var något så allvarligt att han måste avlivas? Han är visserligen gammal (minst 12 år), men inte känns det lättare för det. Trots att han inte är direkt tam och ibland kan vara riktigt enerverande med sitt kvittrande känns det väldigt ledsamt med tanken på att han kan försvinna när som helst.

Min snälla vän Mickis kom hit en timma innan den bokade tiden då han skulle skjutsa och följa med som stöd hos veterinären. Jag var otroligt trött, nervös, uppjagad och precis innan vi skulle åka blev jag illamående och fick kväljningar (kände att jag behövde äta mer än min lilla frukost men blev illamående av bara tanken på mat). Sedan mensvärk på det. Bra tajmat liksom.

På kliniken fick vi vänta ett bra tag innan det var min tur. Vi gick sedan till ett rum där veterinären kände på Louie, pratade lite kort och kom fram till att hon skulle skriva ut en diet till honom + antibiotika. Därefter blev det ännu mer väntan i väntrummet. Har knappt något minne av vad som sades när hon undersökte fågeln, allt gick så snabbt. Tror det var inflammation i tarmarna som hon misstänkte, är inte helt säker.

"Dietlista för Louie:

Ingen sand i buren

Om svårt att få ut avföring ge några droppe paraffin

Svält ett dygn - tillsätt några droppar citrinsaft i dricksvattnet

Exakt sådär stod det - kort, lite luddigt och slarvigt. Jag är en person som vill ha saker tydligt och bra förklarat när jag ska göra något nytt på instruktion, och när det handlar om något allvarligt som detta blir inte bara osäker utan också ängslig. Självklart kan inte veterinären läsa mina tankar, men jag hade aldrig trott att det skulle se ut såhär. Sedan när jag läste om ägg och det tänkte jag direkt att det här kommer inte funka. Louie har aldrig velat äta annat än frön.

Vi gick och pratade med kvinnan i receptionen för att räta ut frågetecken ang. dieten, t ex så var "citrinsaft" citronsaft. På tal om citronsaft så googlade jag igår kväll på det för att se om andra rekommenderat det till undulater, och vad läser jag då? Jo, att citron är en av de saker som är GIFTIGT för undulater att få i sig. Citronsaft borde väl räknas till det i så fall, det är ju ändå citron? Hoppas jag har fel, det är ju en veterinär som skrivit dieten. När jag läste om detta hade jag redan blandat vatten med citronsaft till honom som han druckit lite av. Hällde ut det och fyllde på med vanligt vatten igen. Igår tömde jag även matskålarna och bytte i botten på buren (han brukar ofta hoppa ner dit och äta frön som trillat ned). Han fortsatte hoppa ned för att se om det fanns något att äta och kollade även de tomma matskålarna flera gånger under kvällen och natten. Tyckte synd om honom och ville egentligen bara hoppa till dag 3 så jag kunde ge honom hirskolv som jag vet han älskar. Men jag hejdade mig.

Idag har han stundvis verkat mer slö. Suttit och halvsovit. Annars har han fortsatt leta efter frön både på burbotten och i skålarna. Har kokat risvatten som han druckit av. När jag tagit ut Louie i handen har han varit ovanligt lugn, ofta så pass att han varken skrikit, bitit eller stretat emot. Bara suttit lugnt och nästan somnat i handen. Det här har gjort mig riktigt orolig då han vanligtvis är allt annat än stilla när man håller i honom, så tidigare idag kunde jag inte längre hålla mig från att ta fram hirskolven. Höll den mot burgallret och han kom som ett spjut och började äta intensivt. Hängde inte in den i buren för jag ville testa och se om jag kunde få honom äta annat. Hirskolvar skulle kunna jämföras med vad som är godis för oss människor, vilket inte är någon höjdare till diet ;)

Provade lägga i uppblött skorpa i ena matskålen och kokt ris i den andra. Har har sprungit och kollat i skålarna flera gånger men inte tagit en tugga av varken skorpan eller riset. Tog lite hirs och lade i skålen med skorpan, då åt han - men bara av hirsen. I riset blandade jag i kanariefrön och tillslut vågade han äta lite därifrån, men bara av fröna. För en stund sedan gav jag honom första dosen antibiotika som jag ska ge morgon och kväll i en vecka. Det var inte det lättaste kan jag ju säga, att hålla i Louie med ena handen och försöka spruta in medicinen i näbben medan han vrider på huvudet och stretar emot. Men jag får kämpa, förhoppningsvis går det lite lättare snart.

Det här långa inlägget har jag skrivit främst för att jag vet att i alla fall några av er vill se mer personliga texter här i bloggen, men också för att jag kanske har någon läsare som är kunnig på undulater. Vill gärna ha svar på om citronsaft i liten mängd också är giftigt för undulaten och tips på hur jag kan få honom att våga testa äta annat än frön. Är det ens möjligt i hans ålder?