Sedan några veckor tillbaka är jag numera en stolt (och smått besatt) ägare till en iPhone 4! Helt klart mitt bästa köp hittils i år. Betalapparna är dock svinfarliga. Alla verkar så fantastiska att man nästan vill ha varenda en och rätt som det är har man klickat hem tre inom loppet av en timme - för att sedan inse hur onödiga de egentligen var, hehe.

Har ni förresten tänkt på hur rädd man är om sin kära vapendragare i början? Tanken var att jag skulle sätta på ett displayskydd direkt efter jag packat upp mobilen och tagit bort skyddsplasten, men det sket sig redan från början då säljaren var tvungen packa upp mobilen i butiken. Efter någon minut rök även skyddsplasten och jag rös av obehag inombords "Nej nej! Tänk om han råkar göra en repa?". Inget displayskydd hade de hemma heller och inga skal föll mig i smaken. Vad gjorde jag? Jo, jag stoppade tillbaka mobilen i förpackningen och skyndade mig vidare till Clas Ohlson för att köpa ett skydd. Det blev en flip-väska för att skrämen också skulle skyddas. Skyddsplasten på baksidan behöll jag på (och den sitter kvar än idag, haha).

Som ni kanske kan ana har jag fortfarande inte fått tummen ur och beställt ett displayskydd, så därför har jag behandlat mobilen extra varsamt och med jämna mellanrum inspekterat skärmen - för att inte tala om när andra lånat den. För någon vecka sedan hade den börjat ringa när jag inte var i närheten, och när jag kom tillbaka berättade mamma att hon försökt svara och "dragit med fingret hit och dit". Med skräcken i halsgropen haffade jag åt mig mobilen och synade den noggrant. Inga nya repor, puh!

Men det värsta scenariot är ju ändå att man tappar den på någon hård yta för första gången - vilket hände mig på jobbet häromveckan. När det väl hade hänt var det som att en gräns passerades, för nu är jag inte alls lika försiktig längre. It's lugnt att det syns att mobilen är i bruk liksom...