Är det värt att fortsätta?
Igår loggade jag in på bloggen för att skriva ett inlägg om mitt hår och möttes av denna fina kommentar. Tack Victoria, det värmer verkligen! Bestämde mig för att vänta med hårinlägget och skriva ett djupare inlägg istället.
Sedan min blogg övergick från en öppen dagboksblogg med knappt några läsare till en foto- och vardagsblogg med hundratals läsare har mycket förändrats, både till det bättre och sämre. Några positiva förändringar är att jag har utvecklats mycket i mina kreativa hobbys, mitt självförtroende har ökat, jag har blivit modigare och jag har kommit i kontakt med härliga människor som jag förmodligen aldrig annars hade träffat.
Nu till de negativa förändringarna. Perfektionisten i mig har tagit överhand, jag drabbas dagligen av prestationsångest/stress som är kopplat till bloggen, den slukar mycket tid (tänker inte bara på tiden det tar att göra ett inlägg), jag måste alltid tänka efter en extra gång när jag ska skriva ett inlägg som detta och jag känner ofta att jag inte kan öppna mig så mycket som jag egentligen hade velat. Jag känner mig alltså mer begränsad i mitt skrivande samtidigt som jag lägger en allt större press på mig själv, att det jag publicerar ska vara tillräckligt bra. Tittar man tillbaka i mitt arkiv från hösten 2007 kan man finna många bildlösa och långa inlägg fulla av slarviga stavfel. På den tiden bloggade jag mest för mig själv, som en dagbok att titta tillbaka på i framtiden. Mitt största och enda bloggrelaterade krav just då verkade vara att ha en snygg egengjord bloggdesign, hann väl med sisådär 7 stycken på knappt 5 månader.
Idag bloggar jag huvudsakligen för att jag vill nå ut till folk med det jag skapar, få feedback, sprida glädje (med mina knasigheter), komma i kontakt med likasinnade människor och visa att jag finns. Men dagbokstänket finns fortfarande där, skillnaden är att bloggen inte längre liknar en dagbok och att jag numera även har en publik i åtanke. Nu påverkas jag av faktorer som hur mycket respons jag får, unika besök och förändringar i antalet följare. Det har hamnat på en nivå som inte är bra för mig. På ett år har jag t ex. tappat ca 70 följare, vilket är mycket för mig som inte besitter en blogg med tusentals läsare. Det har påverkat mig på så sätt att jag börjat tvivla på mitt bloggande, att jag inte längre lever upp till flera fd. läsares förväntningar. Något som gör det extra jobbigt är att jag märkt att de tillfällen jag tappat följare har uteslutande varit i samband med att jag nyligen publicerat ett nytt inlägg.
Förutom det jag nämnt finns fler faktorer som bidrar till att bloggen blir stillastående. Jag har alltid mycket i tankarna, en gigantisk hög av oavslutade projekt och samtidigt galet mycket jag vill göra. Dessvärre tillhör jag gruppen som tänker mycket men handlar lite. Jag blir lätt handlingsförlamad av alla dessa reflektioner, viljor och måsten. Det blir ett enda kaos i huvudet och jag vet knappt var jag ska börja eller hur jag ska bära mig åt. Sedan är jag en väldigt känslostyrd person som gör det som faller mig in för stunden (om det går) vilket försvårar ytterligare. Gör jag upp en planering kommer jag inte fullfölja den och gör jag det som faller mig in för stunden blir väldigt lite slutfört och saker blir klara i fel ordning. Häromdagen satt jag t ex. och redigerade på bilder från Hawaii när jag egentligen borde redigerat andra bilder. Växlar också mycket mellan olika aktiviteter och är lättdistraherad, har svårt att fokusera på en sak i taget vilket resulterar i att mycket bara blir påbörjat eller halvfärdigt.
Jag har flera gånger ställt mig frågan om det är värt att fortsätta med allt negativt som bloggen för med sig. Varje gång har svaret blivit ett ja, även om det inte alltid varit självklart. Om jag valt att sluta blogga hade jag blivit tvungen att hitta ett annat sätt att dela med mig av mig själv och mina bilder/videos. Kan inte komma på något annat som skulle vara bättre än en blogg. Så länge jag kan minnas har jag så gott som alltid velat dela med mig av det jag gör. Jag skulle inte må bra av att bara låta allt jag skapar ligga och damma i en mapp på datorn. Jag vill att andra också ska se, påverkas, ge feedback och inspireras. Skulle också kännas ledsamt att sluta då jag drivit den här bloggen i flera år.
Har funderat en del kring hur jag ska göra för att bli mer aktiv med bloggandet igen och samtidigt minska kraven, stressen och annan negativ påverkan. En väldigt självklar sak är att jag måste sänka ribban och våga publicera mer spontana inlägg som inte behöver vara så speciella eller felfria. Gå lite bananas helt enkelt!
En annan tanke jag har är att jag ska försöka släppa på spärrar och bli mer personlig. Låta er lära känna mig bättre, för det finns ju så mycket ni inte vet om mig. Problemet är bara att hitta en bra gräns, risken finns att jag öppnar mig för mycket och sedan ångrar mig.
Läste just igenom allt jag skrivit hittills och så slog det mig att jag har ju för tusan redan börjat med att bli mer personlig, haha. Bäst att lägga in bromsen innan det här slutar i en bok om hur jag fungerar ;)
Som avslutning vill jag bara säga att jag är otroligt tacksam för att jag faktiskt har trogna läsare som fortsätter följa min blogg trots att den har sina svackor och kanske inte alltid är så rolig/intressant som den en gång varit. Ni betyder väldigt mycket, glöm inte det! ♥
Svar:
Tack Joel! Kul att du kommenterar här :)
SANTAPOLA
Svar:
Trist att det är så för dig också, men samtidigt skönt att få bekräftat att man är långt ifrån ensam med dessa problem. Du kanske ska prova att följa mitt råd du med? :)
Jag har också tänkt det om storbloggarna. De kan publicera rätt ointressanta inlägg och slarva lite hur som helst. Ibland stör jag mig lite över hur enkelt och spontant bloggandet verkar vara för många storbloggare. De kanske gör ett inlägg på några minuter medan jag själv kan sitta i timtal med ett och samma inlägg. Men man får samtidigt inte glömma att vi alla är olika individer med olika förutsättningar.
Verkligen! Jag tror att det till viss del är det som gjort att min bloggstatistik och antalet följare minskat. Konkurrensen har ökat kraftigt. Det finns galet mycket bra bloggar men också de som inte behöver vara speciellt bra men ändå klättrar upp i topplistorna då de gör allt för att synas. Tråkigt nog har kvantitet blivit allt mer viktigt än kvalitet för att lyckas. Min strävan har alltid varit tvärt om, men jag har insett att det vore bra för mig att våga släppa loss lite och inte alltid ställa så höga krav.
Nu är inte min ambition att få en jättestor blogg, men det är klart att jag vill att fler ska hitta hit och att det i alla fall ska kännas som att bloggen utvecklas. Sedan flera månader tillbaka har det känts som att det mest bara dalar.
Vad gullig du är, tack! Har svårt att hålla med helt om det men jag är väldigt glad över att så många gillat bloggen :)
Jag ska absolut försöka, så lätt ger jag inte upp! Du och de andra som kommenterat det här inlägget har verkligen pushat mig i rätt riktning!
Detsamma, kram! ♥
SANTAPOLA
Svar:
Om det vore så lätt ;) Ska försöka men det blir minst sagt en utmaning!
SANTAPOLA
Svar:
Det spelar ingen roll att du inte bloggat lika länge, du känner igen dig och förstår garanterat bättre än någon som inte kan relatera till det jag skrivit. Åh vad fin du är! ♥
SANTAPOLA
Svar:
Jag har också strävat efter att bloggningen inte ska bli ett måste. Tyvärr använder jag det ordet på tok för ofta, även i bloggsammanhang. Men bloggandet är samtidigt en rolig hobby jag inte vill vara utan.
Tack för dina peppande ord! Jag har inte planerat att lägga ned och just nu känner jag mig faktiskt inspirerad till att blogga mer! Får hoppas det håller i sig nu bara ;)
SANTAPOLA
Svar:
Kul att du uppskattade det! :) Det är inte lätt det där, tråkigt nog skapar texterna sällan lika mycket engagemang som bilderna man publicerar. Tror det beror mycket på att det är bekvämare och går så mycket fortare att kommentera bilder.
Du menar Sebastian va? ;) Kan tjejen vara Pernilla? Jo, vad jag minns var det något sådant som var anledningen i alla fall för Sebastian.
Jag har inte några planer på att sluta, inte inom den närmsta tiden i alla fall. Känner mig faktiskt peppad på att komma igång och bli mer aktiv igen! Tänk vilken positiv inverkan responsen kan ha på en, för det är faktiskt den som gett mig den här kicken! Kram!
SANTAPOLA
Svar:
Tack vännen! ♥
SANTAPOLA
Svar:
Det är verkligen sjukt vad en blogg kan göra med en! På gott och ont ;)
Jo jag tror också att det beror mycket på att bloggmarknaden är mättad. Jag har svårt att greppa hur mycket den har vuxit på bara några år och hur pass stor den är idag. Det känns lite som att jag inte riktigt hängt med i utvecklingen, att jag fastnat på vägen medan nya bloggare ständigt svischar förbi.
Svårt att säga hur mycket tid jag spenderar på att kommentera hos andra då det inte är något jag gör regelbundet. Men när jag väl kommenterar kan jag lägga ned allt ifrån flera minuter till någon timme på bara en kommentar, ja även här är jag en sann perfektionist ;) Hur mycket tid lägger du själv ned på att kommentera hos andra?
Jag har aldrig varit en direkt flitig marknadsförare av bloggen så egentligen är det inte så konstigt att det dalat så mycket i statistiken. Jag har tidigare haft tur då jag blivit länkad av andra större fotobloggar och även fått synas på blogg.se's startsida, det har nog gjort mig lite bekväm med åren då jag inte behövt kommentera speciellt mycket för att synas och få nya läsare.
Det är inte lätt det här med stressen. Det krävs så otroligt lite för att jag ska känna mig stressad och det är verkligen till en nackdel när man har en blogg som ska uppdateras. Men jag vill ju inte lägga ned och tänker inte ge upp i första taget. Sedan är stressen och prestationsångesten något jag ändå behöver ta itu med oavsett.
Tack!
SANTAPOLA
Trackback
UTRUSTNING