Hatar verkligen när jag tappar flowet, när det hinner gå så lång tid med utebliven uppdatering att det tillslut känns som göra upp en eld utan tändstickor/tändare att komma igång igen. Det går, men det tar mycket längre tid och mer energi. När jag sedan sitter och kämpar med att få ihop ett inlägg efter två tysta veckor har dessutom pressen ökat och jag känner att inlägget måste vara extra speciellt och intressant. Vill inte frambringa ännu en besvikelse. Nu är det visserligen exakt det jag är rädd att det här inlägget ska göra då det egentligen inte håller mina krav, men jag måste utmana mig själv för att kunna få en förändring.

 

Min ambition har alltid varit att bloggandet ska vara en rolig och så gott som kravlös hobby, men ändå kommer den där nedrans skammen och knackar mig på axeln så fort jag är borta lite för länge. Under mina snart 6 år som bloggare kan jag inte minnas en enda gång någon läsare klagat på dålig uppdatering. Visst, jag har fått önskemål från läsare som velat att jag uppdaterade oftare, men det har varit i samband med att jag öppet frågat om hur min blogg skulle kunna bli bättre. Det är jag som lägger krokben om mig själv. Det är jag som får mig att känna mig dålig och misslyckad. Det är också jag som måste se till att ta kontrollen och inte tillåta att skammen tar över. Fortsätter det såhär lär jag väl tillslut även tappa glädjen i att driva den här bloggen, det hade varit sjukt trist.

 

Har som vanligt en massa projekt som ligger på hög. Ska försöka vara duktig och börja beta av det som känns mest relevant. Förhoppningsvis är jag tillbaka på banan snart igen, nu har jag i alla fall knuffat ned Mulle som fått på tok för lång tid i rampljuset. Känns gött att vila ögonen på något nytt och fräscht, eller vad säger ni? ;)