Tänk så fort det kan vända. Här trodde jag att jag skulle få en härlig dag ute i solen, ta fina bilder och spela in videoklipp. Istället började det med att tidsplaneringen sköts fram p.g.a. en lite för lång powernap där på förmiddagen - och slutade med att jag tappat bort mammas bilnyckel.

På en äng.

Efter över en timmas letande i gräset gav vi upp och jag ringde min halvpappa (mamma är på fest ikväll) för att berätta vad som hänt. Han hade dock lite alkohol i blodet och kunde inte köra dit med reservnyckeln (som för övrigt inte fungerar att låsa bilen med). Ringde sedan vidare till min vän Elin, som turligt nog kunde köra dit med bilnyckeln. Men eftersom hon inte visste vägen fick min halvpappa åka med. Därefter blev det en lång väntan i kylan som kändes som en timme, minst. Tillslut kom räddningen (tack igen Elin för att du ställde upp, du är en ängel!) och vi kunde åka hem utan att behöva lämna bilen. Aldrig någonsin har jag uppskattat min varma lägenhet så mycket som just då.

Men det är inte över ännu. Snart ska jag iväg och hämta mamma, som än så länge är helt ovetandes om vad som hänt. Ser inte fram emot det. Och imorgon ska vi dit och leta igen. Varför valde jag att fota på en äng av alla ställen? Det var ju inte ens det jag tänkt från början. Bilderna blev inte heller speciellt lyckade så jag får göra om fotograferingen så snart som möjligt. Om jag orkar vill säga.

Ni får ha överseende med att Blog Awards-inläggen kan dröja ännu mer. Har dåligt om motivation och känner mig bara hopplös och klantig just nu.

Vi hörs senare då jag förhoppningsvis mår lite bättre.
Kram på er!