Denna frisörångest...
Som ni kanske noterat efter mitt förra inlägg har mitt hår en väldigt synlig utväxt. Alla gamla utväxter jag klagat på genom åren känns i skrivande stund rätt obefintliga, haha. Men med tanke på att jag inte har gjort något åt håret på snart fem och en halv månad är det inte så konstigt. Sedan jag övergick till att bli brunett hösten 2008 har jag aldrig någonsin låtit det gå såhär långt, tror 2-3 månader har varit det längsta jag tidigare lyckats bemöda mig att vänta. Det här var faktiskt inte något jag hade planerat från första början, utan det började med att jag lät det gå lite längre än vanligt och sen fortsatte jag skjuta på det. Helt plötsligt blev det som en liten tävling med mig själv, hur länge skulle jag egentligen klara av att leva med herr utväxt? ;)
Sedan mars har jag flera gånger tänkt att nä nu är det banne mig dags att boka tid hos frisören! Det rann såklart ut i sanden varje gång. När det sedan blev maj kände jag att när jag ändå väntat så länge kunde jag lika gärna vänta någon månad till och tajma in frisörbesöket lagom till midsommar. I slutet av maj bokade jag en tid hos en frisör jag gått till några gånger tidigare, datumet blev nu på fredag den 14 juni. Det känns riktigt bra att jag tillslut tog tag i saken och bokade tid. Något som däremot känns mindre bra är att jag inte bara har bokat färgning av utväxt, utan även klipp och sling som också ska göras på fredag. Det gör mig lite orolig.
Jag har på något vis fått för mig att det inte är smart att göra allt på ett tillfälle. Av mina erfarenheter vet jag att det brukar gå över utsatt tid med mitt hår, vilket gör att det blir stressigt för frisören. Jag tänker också att ju mer behandlingar frisören ska göra på samma tillfälle, desto stressigare kommer det bli = större risk för slarv. När jag var till salongen och bokade tid nämnde jag att det brukar behövas mer tid än vanligt. Receptionisten reserverade 3 timmar och jag trodde först att hon lagt på mer tid, men häromdagen kom jag att tänka på att sist jag var där tog det väldigt lång tid. Tror det hamnade på just 3 timmar, och då hade jag bara valt klipp och färg. Gick in och kollade deras onlinebokning för att se hur lång tid de har skrivit ut att behandlingarna jag ska göra tar - 3 timmar och 45 minuter. Är inte detta lite skumt?
När jag var till salongen och skulle boka funderade jag på att dela upp det och göra klipp + färg av utväxt en dag och slingor en annan, men självklart lyssnade jag på receptionisten som inte alls såg något negativt med att ta allt på ett tillfälle. Nu finns i princip inga andra tider kvar de kommande två veckorna och det bokade datumet närmar sig med stormsteg, panik!
Att gå till frisören har alltid varit något extra ångestfyllt för mig och det kan nog de flesta av er känna igen er i. Jag är rädd att de kommer klippa tokigt, att håret kommer bli för mörkt, att toningen ska bli misslyckad eller att slingorna ska bli för tydliga. Samtliga saker har faktiskt hänt mig och min värsta upplevelse som jag bloggade om i höstas har gjort att det här med att gå till frisören bara känns ännu mer nervöst än tidigare. Nu när jag dessutom väntat nästan ett halvår med att göra något åt mitt hår känns det ännu viktigare att resultatet blir bra. Annars kommer jag förmodligen börja störtböla i frisörstolen och aldrig mer våga sätta min fot i en frisörsalong...
Hur skulle ni gjort om ni var i min situation?
Såhär såg mitt hår ut den 26 februari. Bilderna skulle egentligen visas i ett hårinlägg jag skrev i mars, men det rann ut i sanden...
Såhär såg mitt hår ut den 25 maj, lite skillnad va? ;)
Kan Dee Shop
I det här inlägget visar jag upp mina två senaste inköp i klädväg, båda från Kan Dee Shop!
Hade det tufft med att välja ut bilder så det slutade i två bildserier. Inget er emot hoppas jag! Som ni ser har jag lite svårt att vara seriös hela vägen vilket gjorde att det blev en salig blandning av leenden, pussmunnar, diskreta dansmoves, flygande hår och såklart klassikern peace out ;)
Wild Spirit. All min kärlek till detta underbara konstverk! Har redan 2 linnen med trycket sedan tidigare (dock utan loggan under fjädern). Men då det sitter på linnen av en annan modell som jag inte är lika bekväm i ville jag ha ett mer vanligt linne med trycket också. Lyckades haffa det sista i min storlek!
Vad tycks? Snyggast som det är eller lite nedstoppat i byxorna?
Dreams. Åh vad jag gillar detta tryck i form av en drömfångare! Dock är jag lite skeptisk till längden på linnet där fram. Ligger linnet som det ska (två översta bilderna) syns lite av magen. Ska magen synas vill jag det ska vara mycket mer än så egentligen, gärna så naveln tittar fram. När det är så lite mage som syns känns det som att det inte riktigt är meningen. Nu går ju linnet justera lite genom att dra ned det lite fram då det är längre bak, men då blir det mer urringat vilket jag har lite svårt för. En annan lösning kan vara att använda ett par högt skurna byxor/shorts (något jag tyvärr inte har i dagsläget). ELLER så lär man sig gilla linnet som det är ;) Det gör sig nog bättre till jeansshorts, men när jag tog bilderna hade jag inte hunnit hämtat upp sommarkläderna.
Vad tycks? Vilken version av linnet tycker ni är snyggast?
Ni får gärna skriva vad ni tycker om den här typen av inlägg också! :)
En vacker vinterdag
Några bilder från början av januari. Älskar den första, så mysig och vacker!
Burning sky
En liten update
Hej allesammans!
Jag jobbar fortfarande på att hitta tillbaka vilket verkligen är lättare sagt än gjort. Även om det gått ganska mycket åt skogen nu ett tag så tänker jag kämpa vidare, viljan finns där.
Har en plan om att publicera en del från januari och framåt den här månaden. Tråkigt nog har ju mitt oflyt med bloggen bidragit till att mycket av det jag tänkt blogga om hamnat i den redan enorma högen av knappt påbörjade och oavslutade projekt. Först tänkte jag att det kan jag ju inte blogga om såhär sent, det blir för oaktuellt och många är säkert less på att se snötäckta landskap (vilket majoriteten av bilderna/videorna innehåller). Sedan insåg jag att det är ju för tusan bara jag själv som sätter de här begränsingarna, vill jag dela med mig av något så ska jag göra det, hur oaktuellt det än må vara. Skulle det vara så att någon inte vill se är det ju bara för den personen att hoppa över de inläggen. Jag har självklart tänkt blogga om annat också.
Nu får vi hålla tummarna för att den här månaden blir vändpunkten då jag kommer på banan igen och ger oss alla en roligare och mer livfull blogg!
Skellefteå AIK - Sveriges bästa lag!
Hockeyintresserad eller inte, det är nog rätt få som missat att Skellefteå AIK vann SM-guld i veckan. Firandet började redan på torsdagskvällen med tusentals galna fans på stan och vid isladan. I fredags hyllades våra hjältar med ett mer planerat arrangemang på stan och jag var där, har aldrig sett så mycket folk på stan samtidigt, helt sjukt! Jag har förstått att hockeyintresset i Skellefteå är stort, men att befinna sig mitt i smeten bland sisådär 10 000 hoppande fans var en mäktig upplevelse.
Själv har jag aldrig riktigt varit intresserad av att titta på hockey eller sport i allmänhet, MEN då vännen jag umgås med allra mest (gissa vem, haha) är ett riktigt inbitet fan har jag med tiden ryckts med på något vis. Från början tyckte jag det var astråkigt och förstod inte hur man kunde tycka det var så roligt och spännande, men efter några gånger började faktiskt jag tycka det blev lite spännande. Speciellt nu de senaste 2 veckorna. Har kommit på mig själv sjungandes på aik-låtar och hejaramsor alldeles för många gånger...
Ser faktiskt lite fram emot nästa säsong. Då ska jag se en match live för första gången!
Håller jag på förvandlas till en riktig SAIK-supporter? Fortsättning följer...
Mycket folk som sagt :)
Defekt hårddisk
I höstas gick företaget Apple ut med en nyhet. De hade upptäckt att vissa 1 TB Seagate-hårddiskar som använts i iMac som sålts från oktober 2009 till juli 2011 är defekta och kan sluta fungera. Om ens dator var drabbad skulle man få hårddisken utbytt utan kostnad. Även om garantin gått ut skulle de byta ut den gratis och då gällde till och med den 12 april som förlängd giltighetstid.
Jag fick reda på det här av en vän kort efter att nyheten hade släppts. Min iMac beställdes november 2009 och hade just den hårddisken så jag kollade upp om den var drabbad - bingo! Jag kan erkänna att jag blev lite bitter. Det kändes mest bara jobbigt och omständigt, så jag började skjuta på det. Allt eftersom tiden gick började jag glömma bort det också... tills för någon vecka sedan då jag kom att tänka på det igen och fick lite småpanik över att 12 april helt plötsligt låg så nära.
Gick till en Apple-återförsäljare här i stan för att meddela att min dator var drabbad och få mer information, sedan ägnade jag timmar åt att hitta en bra hårddisk till säkerhetskopiering av datorn. Därefter kollade jag upp så att viktiga filer och mappar fanns på minst en av mina andra externa hårddiskar (bra med dubbel backup om något skulle gå fel med säkerhetskopieringen), rensade och sorterade i datorn. Helt sjukt vilken röra jag ställt till med under dessa år, nästan ingen ordning alls! Sent i söndags kväll påbörjade jag min första Time Machine backup, drygt 7 timmar tog det. Dagen efter formaterade jag datorn för säkerhetens skull innan jag lämnade in den igår.
Nu är jag bara glad och otroligt lättad över att jag tog tag i detta och får hårddisken utbytt till en ny och fräsch som troligen är mycket bättre. Jag tror faktiskt att min hårddisk kan ha varit nära på att ge upp. Den har låtit när den tänkt (vilket Mac-datorer vanligtvis inte gör) och hakat upp sig/gått segt ibland trots ett RAM på 8 gb. Ser fram emot att se och höra hur den nya hårddisken beter sig!
Det känns såklart lite tomt men samtidigt skönt att vara utan min kära iMac nu och ett par dagar framåt. Jag har ju fortfarande min MacBook Air och iPhone att surfa på, ingen abstinens här inte ;)
Någon av er som haft en drabbad iMac? Märkte ni i så fall av någon skillnad efter bytet av hårddisken?
THE ÄGG
Ni som såg min påskhälsning känner garanterat igen det här påskägget, men ni kan minsann inte historien bakom det! Nu ska jag berätta den för er.
Det var en gång en Erik. När påsken började närma sig fick han plötsligt en stark lust att skoja till det lite och såg direkt det solklara offret framför sig - Sara, en sann påsk- och godisälskare!
En dag frågade Erik den lilla gottegrisen om hon ville få ett påskägg av honom till påsken. Hennes svar blev inte helt oväntat ett JA. Därefter påbörjades ett intensivt planerande. Allt skulle klaffa för att han skulle lyckas lura den annars så listiga tjejen.
Någon vecka senare var den stora dagen här. Erik begav sig hem till Sara som väntade på honom. De skulle laga middag tillsammans och han hade precis varit och handlat ingredienser till maten. Sara satt som vanligt vid datorn och var helt inne i cybervärlden. "Perfekt!" tänkte Erik. Han gick in till köket och packade upp matvarorna. Ur botten av ena kassen fiskade han sedan upp ett mini-påskägg, räckte fram det framför Saras ögon och önskade henne en glad påsk. Hon tog emot ägget med ett leende, tackade och kramade om Erik. Han försökte leta efter tecken på besvikelse men hon avslöjade ingenting. Innerst inne var hon faktiskt lite snopen över storleken, var hon inte värd lite mer än så?
Efter det lilla kramkalaset bad han henne att gå och kolla i påsen i hallen. Sara hoppade som ett litet barn av lycka inombords! Hon anade direkt att ett något större ägg väntade, men hon höll tyst om det och började istället ställa motfrågor. Dessvärre var detta något Erik inte hade beräknat i sin plan. "Det kanske finns något som väntar på dig där" sa han. Hon spurtade iväg till hallen och öppnade påsen. Där i låg det största och mest underbara påskägg hon någonsin skådat! "Är du seriös!? Skojar du? Till MIG?" sa Sara och vände blicken mot Erik. Han svarade med ett leende. Hon lyfte upp ägget i sin famn, tungt var det också! Därefter släpade hon det vidare till soffan och öppnade locket. "GODIIIS!" utbrast Sara med ett stort glänsande leende innan hon omedelbums kastade sig i famnen på tokstollen.
Slutet gott, allting gott!
THE END.
Drygt 5 kg ren kärlek ♥
GLAD PÅSK
Är det värt att fortsätta?
Igår loggade jag in på bloggen för att skriva ett inlägg om mitt hår och möttes av denna fina kommentar. Tack Victoria, det värmer verkligen! Bestämde mig för att vänta med hårinlägget och skriva ett djupare inlägg istället.
Sedan min blogg övergick från en öppen dagboksblogg med knappt några läsare till en foto- och vardagsblogg med hundratals läsare har mycket förändrats, både till det bättre och sämre. Några positiva förändringar är att jag har utvecklats mycket i mina kreativa hobbys, mitt självförtroende har ökat, jag har blivit modigare och jag har kommit i kontakt med härliga människor som jag förmodligen aldrig annars hade träffat.
Nu till de negativa förändringarna. Perfektionisten i mig har tagit överhand, jag drabbas dagligen av prestationsångest/stress som är kopplat till bloggen, den slukar mycket tid (tänker inte bara på tiden det tar att göra ett inlägg), jag måste alltid tänka efter en extra gång när jag ska skriva ett inlägg som detta och jag känner ofta att jag inte kan öppna mig så mycket som jag egentligen hade velat. Jag känner mig alltså mer begränsad i mitt skrivande samtidigt som jag lägger en allt större press på mig själv, att det jag publicerar ska vara tillräckligt bra. Tittar man tillbaka i mitt arkiv från hösten 2007 kan man finna många bildlösa och långa inlägg fulla av slarviga stavfel. På den tiden bloggade jag mest för mig själv, som en dagbok att titta tillbaka på i framtiden. Mitt största och enda bloggrelaterade krav just då verkade vara att ha en snygg egengjord bloggdesign, hann väl med sisådär 7 stycken på knappt 5 månader.
Idag bloggar jag huvudsakligen för att jag vill nå ut till folk med det jag skapar, få feedback, sprida glädje (med mina knasigheter), komma i kontakt med likasinnade människor och visa att jag finns. Men dagbokstänket finns fortfarande där, skillnaden är att bloggen inte längre liknar en dagbok och att jag numera även har en publik i åtanke. Nu påverkas jag av faktorer som hur mycket respons jag får, unika besök och förändringar i antalet följare. Det har hamnat på en nivå som inte är bra för mig. På ett år har jag t ex. tappat ca 70 följare, vilket är mycket för mig som inte besitter en blogg med tusentals läsare. Det har påverkat mig på så sätt att jag börjat tvivla på mitt bloggande, att jag inte längre lever upp till flera fd. läsares förväntningar. Något som gör det extra jobbigt är att jag märkt att de tillfällen jag tappat följare har uteslutande varit i samband med att jag nyligen publicerat ett nytt inlägg.
Förutom det jag nämnt finns fler faktorer som bidrar till att bloggen blir stillastående. Jag har alltid mycket i tankarna, en gigantisk hög av oavslutade projekt och samtidigt galet mycket jag vill göra. Dessvärre tillhör jag gruppen som tänker mycket men handlar lite. Jag blir lätt handlingsförlamad av alla dessa reflektioner, viljor och måsten. Det blir ett enda kaos i huvudet och jag vet knappt var jag ska börja eller hur jag ska bära mig åt. Sedan är jag en väldigt känslostyrd person som gör det som faller mig in för stunden (om det går) vilket försvårar ytterligare. Gör jag upp en planering kommer jag inte fullfölja den och gör jag det som faller mig in för stunden blir väldigt lite slutfört och saker blir klara i fel ordning. Häromdagen satt jag t ex. och redigerade på bilder från Hawaii när jag egentligen borde redigerat andra bilder. Växlar också mycket mellan olika aktiviteter och är lättdistraherad, har svårt att fokusera på en sak i taget vilket resulterar i att mycket bara blir påbörjat eller halvfärdigt.
Jag har flera gånger ställt mig frågan om det är värt att fortsätta med allt negativt som bloggen för med sig. Varje gång har svaret blivit ett ja, även om det inte alltid varit självklart. Om jag valt att sluta blogga hade jag blivit tvungen att hitta ett annat sätt att dela med mig av mig själv och mina bilder/videos. Kan inte komma på något annat som skulle vara bättre än en blogg. Så länge jag kan minnas har jag så gott som alltid velat dela med mig av det jag gör. Jag skulle inte må bra av att bara låta allt jag skapar ligga och damma i en mapp på datorn. Jag vill att andra också ska se, påverkas, ge feedback och inspireras. Skulle också kännas ledsamt att sluta då jag drivit den här bloggen i flera år.
Har funderat en del kring hur jag ska göra för att bli mer aktiv med bloggandet igen och samtidigt minska kraven, stressen och annan negativ påverkan. En väldigt självklar sak är att jag måste sänka ribban och våga publicera mer spontana inlägg som inte behöver vara så speciella eller felfria. Gå lite bananas helt enkelt!
En annan tanke jag har är att jag ska försöka släppa på spärrar och bli mer personlig. Låta er lära känna mig bättre, för det finns ju så mycket ni inte vet om mig. Problemet är bara att hitta en bra gräns, risken finns att jag öppnar mig för mycket och sedan ångrar mig.
Läste just igenom allt jag skrivit hittills och så slog det mig att jag har ju för tusan redan börjat med att bli mer personlig, haha. Bäst att lägga in bromsen innan det här slutar i en bok om hur jag fungerar ;)
Som avslutning vill jag bara säga att jag är otroligt tacksam för att jag faktiskt har trogna läsare som fortsätter följa min blogg trots att den har sina svackor och kanske inte alltid är så rolig/intressant som den en gång varit. Ni betyder väldigt mycket, glöm inte det! ♥
Oväntat besök
Det går minst sagt trögt med att komma igång med bloggandet. Tänker varje dag att ikväll måste jag verkligen få iväg ett inlägg - ändå slutar det i utebliven uppdatering av olika anlednigar. Berättar kanske mer i ett nytt inlägg, känner jag skulle vilja skriva av mig.
Vaknade med obehag i halsen och under dagen har jag känt mig hängig och frusit/svettats om vartannat. Ännu en förkylning på g? Jag som precis nästan har blivit av med retandet i luftvägarna från förra förkylningen jag hade för 5 veckor sedan. Har desperat googlat efter mirakelkurer som ska hindra förkylningar från att bryta ut och gjort det jag kunnat hittills, nu är det bara att fortsätta kurera sig och hoppas det går vägen.
Erik som fick höra om mitt mående i morse dök oväntat upp under dagen. Han hade bestämt sig för att komma hit och laga sin planerade middag åt oss båda då han visste jag inte hade några rester hemma och tycker det är jobbigt att laga mat, hur gulligt? Världens bästa vän. ♥
Bloggflow efterlyses!
Förstår om ni som kikat in efter nya inlägg blivit besvikna. Även jag blir det. Varje dag. Tänker att när sjuttsingen ska hon ta sig i kragen den där Santapola, så svårt kan det väl inte vara att krysta ut ett litet inlägg!? Ja, tills jag inser att den där Santapola är jag. Då är man inte så kaxig längre...
Hatar verkligen när jag tappar flowet, när det hinner gå så lång tid med utebliven uppdatering att det tillslut känns som göra upp en eld utan tändstickor/tändare att komma igång igen. Det går, men det tar mycket längre tid och mer energi. När jag sedan sitter och kämpar med att få ihop ett inlägg efter två tysta veckor har dessutom pressen ökat och jag känner att inlägget måste vara extra speciellt och intressant. Vill inte frambringa ännu en besvikelse. Nu är det visserligen exakt det jag är rädd att det här inlägget ska göra då det egentligen inte håller mina krav, men jag måste utmana mig själv för att kunna få en förändring.
Min ambition har alltid varit att bloggandet ska vara en rolig och så gott som kravlös hobby, men ändå kommer den där nedrans skammen och knackar mig på axeln så fort jag är borta lite för länge. Under mina snart 6 år som bloggare kan jag inte minnas en enda gång någon läsare klagat på dålig uppdatering. Visst, jag har fått önskemål från läsare som velat att jag uppdaterade oftare, men det har varit i samband med att jag öppet frågat om hur min blogg skulle kunna bli bättre. Det är jag som lägger krokben om mig själv. Det är jag som får mig att känna mig dålig och misslyckad. Det är också jag som måste se till att ta kontrollen och inte tillåta att skammen tar över. Fortsätter det såhär lär jag väl tillslut även tappa glädjen i att driva den här bloggen, det hade varit sjukt trist.
Har som vanligt en massa projekt som ligger på hög. Ska försöka vara duktig och börja beta av det som känns mest relevant. Förhoppningsvis är jag tillbaka på banan snart igen, nu har jag i alla fall knuffat ned Mulle som fått på tok för lång tid i rampljuset. Känns gött att vila ögonen på något nytt och fräscht, eller vad säger ni? ;)
Snyggt byggt, fräsig kärra!
Det här är så fantastiskt att jag bara måste blogga om det!
På Youtube följer jag ett litet gäng som kallar sig för Malvin Studios, de producerar humoristiska videos som de sedan laddar upp till sina nästan 40 000 följare! Inte nog med att de är grymma på det de gör, de råkar dessutom vara Skelleftebor! Viktigt att nämna då vi norrlänningar är rätt så awesome av oss.
Deras senaste video är inget mindre än en parodi på det gamla datorspelet "Bygg bilar med Mulle Meck" och jag föll verkligen pladask för den! Nostalgi blandat med humor! Har du precis som jag spelat det här barnspelet en gång i tiden kan jag nästan lova att du skulle gilla denna video! Om inte - fy skäms på dig! ;)
Letade fram två klipp på spelet också, åh vilken nostalgitripp! Det var tider det! Nu får jag bara hoppas att jag har några fd. Mulle Meck-lirare till läsare! :D
Melodifestivalen i Skellefteå!
Bilderna tog jag med min systemkamera. Var svårt att få bra bilder i mörkret.
I fredags var jag och såg genrepet av Melodifestivalen som den här veckan befann sig i Skellefteå! Har sett programmet live här tidigare för en massa år sedan men det var under livesändningen. Tänkte först köpa biljetter till livesändningen den här gången också men det sket sig då jag inte var ute i tillräckligt god tid.
Riktigt bra var det, härlig stämning! Det var speciellt roligt att se och höra programledaren Gina live, grym tjej det där! Tänk att för bara några år sedan var hennes största dröm att få leda melodifestivalen, och nu gör hon det - för andra gången dessutom! Det märktes att Danny inte är lika gjord för programledarrollen men han ska ändå ha cred för att han gör detta trots sin rädsla att prata inför folk. Det kanske är svårt för vissa att tro på det då man sett honom mycket på scen i olika sammanhang, men att sjunga och att leda ett program är två helt skilda saker. Friskt vågat!
När det kommer till låtarna tycker jag de flesta var okej men ingen ny hit direkt. Min solklara favorit blev "Heartstrings" med Janet Leon, något jag höll fast vid även efter jag sett samtliga bidrag på tvn igår. Kanonbra! Blev riktigt besviken över att hon snubblade vid mållinjen. Gubbarna var ju charmiga med sin schlagerdänga, men oj vad vi svenskar kommer få skämmas om de vinner i finalen och ska presentera Sverige i Eurovision! State of Drama var väldigt otippade finalister enligt mig. Tycker låten var rätt intetsägande, inte speciellt intressant eller originell.
Såg du Melodifestivalen i helgen? Vilket/vilka bidrag gillade du mest?
Några klipp från genrepet, filmat med min mobil.
Den feta tisdagen
Någon som minns denna bild från 2011? Jädrar vilket partaj jag hade ställt till med!
Ikväll ska jag trotsa mina förkyld-principer och avnjuta en hederlig semla! Jag brukar nämligen försöka avstå från mjölk och grädde när jag är förkyld.
Det ska bli fett gott.
11 februari
Canon EOS 5D Mark II, Canon EF 70-200/4,0L IS USM.
Tycker denna bilden blev riktigt fin! Fotad av Erik och redigerad av mig. Stör mig bara lite på hur halsduken ligger. Brukar försöka kolla så den ser bra ut under fotograferingen men den här gången var det väldigt stressigt, vi stannade bara till tvärt på en väg för att ta några snabba bilder innan vi åkte vidare.
Är fortfarande förkyld. Lyckades inte komma undan snuvan heller, rackarns! Just nu är det däremot mest den jobbiga hostan jag dras med och förmodligen inte kommer bli av med på ett bra tag. Det är bara att gilla läget.
Hoppas ni mår bra!
Sjukstuga
En del av mitt sjukförråd.
Ja då har man åkt på årets första (och förhoppningsvis sista) förkylning! Tack och lov blir jag rätt sällan förkyld så jag är inte överdrivet besvärad. Men jag vill såklart bli av med den så fort som möjligt och har därför laddat upp med diverse nödvändigheter :)
Började känna av obehag i halsen, frös/svettades om vartannat och fick huvudvärk i tisdags. Igår fortsatte det i samma spår förutom att det var värre i halsen och jag började hosta lite. Idag vaknade jag med en extremt brännande hals och kunde knappt prata för att jag var så hes, men det avtog ganska snabbt och nu är det mest en kittlig och retande i hals, grova hostattacker, en ömmande kropp och trötthet jag plågas med. Någon snuva har jag inte sett skymten av ännu, hoppas jag slipper den biten!
Provade den omtalade ingefära-huskuren på uppkokat vatten, ingefära och honung för första gången igår. Var beredd på att det skulle smaka äckligt då jag läst förvarningar om det, men det blev minsann en positiv upplevelse! Inte äckligt alls. Testade också tugga i mig en bit ingefära, DET var däremot starkt som tusan och inte alls gott!
Har ni någon speciell huskur ni brukar använda er av när ni blir förkylda?
Winter Paradise
Klicka på bilden för att se den i större format.
Tänkte egentligen publicera den här bilden vid ett senare tillfälle men kan inte hålla mig längre, tycker den är så vacker! Helt klart en av de finaste vinterbilderna jag tagit vilket gör att den förtjänar ett helt eget inlägg :)
Ny jacka & skor
ÄNTLIGEN har jag hittat ett par vinterskor och en ny vinterjacka!!
Jag kan inte minnas sist jag hade ett par riktiga vinterskor och fattar inte hur jag överlevt i billiga höstskor tidigare år? Det är dessutom först inför den här säsongen som jag verkligen letat ordentligt efter ett par skor. Är ganska kräsen av mig så det har inte varit en lätt match.
Att jag tillslut hittade ett par dugliga skor har jag bloggläsaren Victoria att tacka för, hon tipsade nämligen mig om att kolla skor från märket Viking, bingo! Fann dessa vinterkängor på sportamore's herravdelning. Enligt märkets egna hemsida är de dock för damer, lite förvirrande ;) De heter i alla fall Mammoth och är riktigt sköna! Dock verkar inte ens dessa rejäla skor vara tillräckligt varma för mina frusna tår (vilket också kan bero på att jag rört mig rätt lite de få gånger jag burit dem hittills). Kommer främst använda dem när jag ska ut på fotopromenader och andra längre utflykter i snön, ska jag bara gå på stan blir det nog höstskorna.
En ny vinterjacka har jag också varit i behov av då jag haft min gamla sjukt länge och den inte är så varm, men kommer fortsätta använda den ibland ändå. I december beställde jag hem en likadan tuxerjacka som jag nu köpt fast i svart, den var dock för stor så den åkte tillbaka. Jackan var slut i den mindre storleken så det blev inget byte, men efter lite sökande lyckades jag hitta den på en annan sida. Dessvärre blev även den en besvikelse, det var inte samma modell som på produktbilden och storleken såg och kändes lika stor som den förstnämnda. Kontaktade butiken och de hade märkt att de skickat fel modell, de sålde nämligen jackan i 2 liknande varianter. Jag och Erik körde sedan 7 mil till den fysiska butiken i Piteå för att jag ville prova fler, jämföra och slippa allt krångel med att skicka fram och tillbaka. På plats upptäckte jag att det var som jag misstänkt - jackan de hade skickat var felmärkt. Provade andra i samma modell och storlek som alla var mindre än den jag fått. Jag och min vanliga tur alltså!
Passade på och provade jackan i både svart, röd och marinblå. Mitt hår stod rakt upp efter bara några provningar och jag gav både mig och Erik onda stötar titt som tätt, har aldrig blivit så laddad av en jacka förr! Det är väl det enda jag har att klaga på förutom att den kunde varit liite längre :) Efter lite velande blev det tillslut den marinblåa trots att jag hade varit inställd på svart, trodde jag skulle ångra mig som vanligt men idag är jag mycket nöjd med valet! Har tillräckligt med svarta kläder ;)
Vad jackan gick på? 747,50 svenska kronor för att vara exakt! På deras webshop var ordinarie pris 1495 kr, men den blev nedsatt till 995 kr dagen efter jag mailat och frågat om de hade någon planerad rea på jackan. Att den skulle bli ännu billigare i butik var dock inget jag hade någon aning om innan vi kom dit, kul överraskning!
Lovely Winter
Canon EOS 5D Mark II, Canon EF 70-200/4,0L IS USM.
Puh! Har suttit och redigerat på flera av dessa bilder i timmar, blir mycket jobb när man är en sann perfektionist. Efter en kväll tror jag att jag är klar, sedan när jag kollar på bilderna nästa dag undrar jag hur jag egentligen tänkte och fortsätter redigera dem. Ska försöka att inte röra bilderna nu, men det kommer bli tufft ;)
Dessa togs första gången vi var iväg och fotade landskap. Det blev en ganska lång färd innan vi upptäckte denna fina plats så solen var påväg ner när vi lämnade bilen. Men det gör inget (bortsett från att jag blir stressad då det är så mycket jag vill hinna fota). Tycker det blir så vackert med de varma färgerna på himlen mot det kalla vinterlandskapet. Att vi dessutom lyckades pricka in den låga dimman över sjön gjorde det bara ännu finare!
Någon/några av bilderna du gillar extra mycket? :) Kommentera!
Vad hände?
Vissa fotar utan vantar, andra fotar i fingervantar OCH ullvantar. Det är grejer det! Stör mig förresten på hur jag placerat händerna på första bilden, varför hade jag inte vänsterhanden som stöd under objektivet? Det är en gåta som inte ens fotografen själv har svaret på...
Det har bara gått en dryg vecka av det nya året och jag har redan varit iväg med kameran genom Norrlands landskap 3 dagar! Kan knappt minnas senast jag fotade natur såhär flitigt, därav rubriken.
Jag och Erik har bara åkt iväg med bilen åt något håll och svängt in på flera okända vägar i hopp om att upptäcka nya fina vyer. Spännande och kul! Något mindre kul är att det mörknat så snabbt (vid 13-14) och det faktum att jag fortfarande inte har skaffat mig ett par vinterskor. Rymmer inga tjocksockar i skorna heller så mina tår känns som is efter bara några minuter, redigt kallt!
Videokameran har också gått rätt varm på våra turer, har mest filmats av mig i bilen då vi inte hunnit med det så bra annars då båda fotat. Oj vad roligt vi haft åt vissa klipp som jag tror ni också kommer glädjas av sen när jag gjort en film av det hela!
Fortsätter det såhär har jag väl snart betat av alla byar i utkanten av Skellefteå, hehe.
Jag och min vanliga tur
Som jag också nämnt tidigare har fyrverkerifotandet alltid blivit en flopp tidigare år då jag befunnit mig en bit från stan där det varit rätt tunt på fyrverkerier. Dessutom har de nästan alltid skjutits upp en bra bit bort och jag har inte haft någon koll på var och hur jag ska placera kameran förrän de dykt upp på himlen. Den här gången visste jag att fyrverkerier skulle skjutas upp från parkbron som syns på tredje bilden, så jag tänkte att nu kan för tusan inget gå fel!
MEN så visade det sig att företagen som står för showen valt att sluta med den för att lägga pengarna på vettigare saker. Mamma hade nämnt att hon läst något om att det inte skulle bli av men såklart trodde jag istället på länken Erik skickat där det stod att de skulle stänga av trafiken på parkbron pga fyrverkerierna. Nu visade det sig senare att den artikeln var från 2011...
Som inte det vore nog började en tjock dimma lägga sig över staden just där vid tolvslaget och efter någon minut syntes knappt fyrverkerierna som sköts upp i horisonten.
Jag som var inställd på att fota fyrverkeri-showen hade dessutom endast med mitt vidvinkelobjektiv på 17-40mm. Det kommer man ju långt med...
...OCH SOM INTE DET VORE NOG! Upptäckte några dagar innan att mitt lågpassfilter i kameran invaderats av dammkorn som syntes som prickar på bilderna. Det enda jag hade till hands var en blåsbälg som jag försökte blåsa bort dem med. Men de blev bara fler, vilket jag upptäckte senare på mina bilder från nyårs. Har klonat bort de flesta prickarna på bilderna ovan, såhär såg de egentligen ut:
Denna är endast grundredigerad i Camera-Raw, inga klonings-ingrepp. Den ljusa punkten där över två av lamporna på bron är ett fyrverkeri. Dammkornen syns som små prickar på himlen. Kanske inget en vanlig svensson lägger märke till men för en fotofantast som jag syns de väl och förstör bilderna. Nu blev den här bilden en av de fulaste jag tog så jag lär inte lägga mer tid på den tack och lov.
Close-up på bilden. Mörka prickar utspridda överallt. Fint va?
Jag hade med andra ord typ allt emot mig och mitt 2013 inleddes med en rejäl dos svordomar.
Nu kommer en till. Fan.
Nyårsmaten
För min del blev det en väldigt lugn nyårsafton tillsammans med Erik, inte riktigt vad jag hade tänkt mig från början men det kändes faktiskt bra ändå. Vi gick mot strömmen och sket i att klä upp oss, skönt att slippa klädångesten (som jag visserligen ändå hann få en liten dos av innan min nyårsafton var färdigplanerad). Däremot lagade vi oss en riktig finmiddag dagen till ära, såhär såg menyn ut:
Förrätt
Rostat bröd med räkor och citronmajonäs (som jag skippade då jag inte gillar majonäs) toppat med en dillkvist.
Huvudrätt
Honungsmarinerad fläskfilé med potatisgratäng, egengjord sås och grönsaker.
Efterrätt
Glasstårta, chips, ostkrokar, nötter, godis och gofika (som vi inte orkade pga för mätta efter maten, haha).
Förrätten fick okej i betyg av mig medan Erik älskade den då han suktat efter just räkor på rostat bröd i flera dagar. Huvudrätten däremot, otroligt lyckad enligt oss båda! Det roliga är att vi inte hade något specifikt recept vi följde helt och ingen av oss hade gjort varken potatisgratäng eller någon liknande sås tidigare - och ändå blev det så bra! Såsen gjorde jag på oxfond, soja, grädde, steksky, vatten, maizena, lite smör, salt och peppar. Följde kanske ett halvt recept och chansade därefter, minst sagt imponerad över min insats!
Hade ni ett bra avslut på 2012? Vad gjorde ni? :)
Årets sista hälsning
Tittar in här tvärt för att önska er ett gott nytt år! Nu ska jag bege mig in till stan och fota fyrverkerier! Har alltid blivit en flopp med fyrverkerifotandet tidigare år då jag befunnit mig för mycket ute i bushen, har slutat med typ en okej bild. Men i år ska det banne mig bli bra!
Vi hörs nästa år då :D
Mycket klappar under granen i år
Julklappsberg á la Sara och Erik! Ville nästan inte öppna klapparna, de gjorde sig så fint där i hörnet. Tror minsann jag ska slå in tomma paket och ha som prydnad nästa jul. Problemet är bara att jag är världens mest oskillade och långsamma paketinslagare, tog mig pinsamt många timmar att slå in alla julklappar. Men nu har jag ju nästan ett år på mig att öva på mina inslagnings-skills, jag ska bli proffs hade jag tänkt.
Lyckas jag ska jag starta "Santapolas Otroliga Paketinslagningsakut" dit vem som helst i nöd kan lämna in sina paket och få dem smakfullt inslagna av en självutnämnd expert.
Går företaget bra ska jag skaffa egna renar och börja med hemkörning.
Ja så får det bli.
Min julafton
Det blev en helt okej julafton hos syrran med god mat och trevligt sällskap! :) Dock hade jag sovit för lite och stressen ville inte släppa taget om mig, hade svårt att varva ner och känna mig lugn inombords. Sedan gjorde min mage uppror efter maten så jag missade större delen av julklappsutdelningen. Ville ju se när de andra öppnade sina paket och vad de fick, men vänta var inget alternativ utan klapparna skulle öppnas direkt! Själv samlar jag alltid ihop alla paket till en hög innan jag öppnar dem, mycket mer nöje ;)
Men paketöppnandet är faktiskt inte över för min del! Jag och min kära vän Erik har nämligen gått all in och köpt en massa julklappar till varann, så ikväll ska vi ha lilla julafton här hos mig. Är så nyfiken på vad han hittat på!
Till er alla
En ängel flög förbi
Hoppas inte ni är alltför besvikna på min kassa uppdatering. Trodde jag skulle komma igång igen efter förra inlägget men det gick ju åt småskogen. Har antingen dykt upp saker som jag behövt prioritera före, eller så har jag helt enkelt inte orkat av olika anledningar. Det här inlägget kommer handla om något som varit en av orsakerna till att jag inte orkat uppdatera bloggen.
För tio dagar sedan, lördagen den 8/12, tog livet slut för min fina undulat Louie. Över 10 år fick vi tillsammans, inte långt ifrån halva min livstid. Blir ständigt påmind om att han inte längre finns, det räcker med att jag kastar en blick mot den numera tomma ytan precis bakom där jag sitter och skriver just nu. Saknar mitt lilla hjärta.
Är samtidigt tacksam för att jag fick så många år med honom, speciellt med tanke på att han levde utan någon undulatkompis i minst 6 år. Från början hade vi 2 undulater, den andra hette Gullan och var min fågel medan Louie tillhörde min ena halvsyster (tills hon tappade intresset och han också blev min). Minns så väl kvällen då Gullan gick bort, garanterat top 5 av mina värsta upplevelser någonsin. När jag letade efter gamla bilder på fåglarna hittade jag ett textdokument med namnet "Saknar Gullan", och där var en lång text som handlade om just den där mardrömskvällen. Här är två utdrag från texten:
"Gullan är och var verkligen ängeln i mitt liv, hon var min bästa vän! Jag kan fortfarande inte förstå att hon inte lever längre :("
Gamla bilder på fåglarna, tror de flesta är från 06. Bjuder på två bilder där jag är med också, lite fulsöta sådär :P
Här kommer en text om Louies sista tid, för er som vill läsa mer:
Kvällen innan jag åkte till Stockholm flyttades Louie till mamma som skulle ta hand om honom under tiden jag var borta. När jag och mamma pratade över telefon hörde jag hur det var med honom och hon svarade han verkade må bra. Dock var han lite dålig på att äta av kanariefröna som skulle ges istället för den vanliga fröblandningen. Men så fort hirskolven åkte fram blev han väldigt matglad som vanligt.
Torsdagen den 6/12 åkte jag hem till mamma för att flytta tillbaka honom hit. Jag hälsade glatt när jag fick syn på honom. Ingen direkt reaktion. Där satt han tyst med en lite uppburrad fjäderdräkt. Bredvid honom hängde en bred repstege som såg aningen missplacerad ut i buren. Mamma hade köpt den för att hon tyckte det såg lite tråkigt ut, men han hade knappt rört den vad hon sett.
Louie stod på ett ben, något som vanligtvis inte är konstigt alls då undulater ofta står på ett ben när de vilar. Men jag la märke till att han inte höll upp benet på samma sätt som han annars gör. Tog ut honom på fingret och kände direkt att han ville lägga all vikt på ena benet. Med det andra greppade han knappt fingret, för att sedan dra upp det lite. Berättade för mamma som inte hade lagt märke till detta och jag började misstänka att han skadat sig. Men det enda jag kunde tänka mig att han skadat sig av var den nya leksaken som mamma hängt in, att han fastnat i repet och gjort sig illa när han försökt rycka sig loss. Annars har jag ingen aning. Tog ut repstegen och bad om att få ha kvar honom några dagar till hos mamma för att låta honom vila i lugn och ro. Jag ville inte jaga upp honom med flytt och så var det varmare där än vad jag kunde få i min lägenhet. Hon gick med på det och sa att vi kan ta en vecka i taget.
På söndagen väcktes jag av att telefonen ringde. Då fick jag höra den sorgliga nyheten att hon hade funnit Louie död på lördagskvällen. Mamma hade knappt kollat till honom den dagen, första gången var innan lunchtid och sedan hade de varit hos min syster under dagen. Först vid nio på kvällen var andra gången och då var det redan försent. Han lämnade oss med många frågor som vi aldrig kommer att få svar på. Har svårt att tro att det bara var åldern han dog av, tror hellre på åldern kombinerat med någon sjukdom/att han skadat sig och blivit deprimerad. Vad jag vet hade han inte någon sjukdom, men det är inget jag utesluter helt då jag inte vet säkert. När jag var med honom till veterinären i början av oktober pga att han visat tydliga tecken på att något inte stod rätt till lät det inte som det (här kan man läsa om den historien). Känner mig dock tveksam till hur pass kunnig veterinären var med tanke på att hon hade skrivit att jag skulle ge honom citronvatten första dygnet och jag senare läste på nätet att citron är giftigt för undulater.
Jag ångrar inte att jag valde att ha kvar honom hos mamma även om han fick sämre uppsikt där. Tror inte min lilla fågel hade gått att rädda med ännu ett veterinärbesök. Nu har jag ingen aning om hur mycket lidande det blev för Louie i slutet, men jag hoppas innerligt att det gick fort och inte blev ett långt utdraget förlopp som för Gullan. Tror det var bra att jag fick mer distans den här gången. Jag var inte där just innan eller när det hände och han hade inte bott med mig på två veckor.
Fick se honom en sista gång samma dag. Visste egentligen inte om jag ville men det blev så. Vad jag däremot hade klart för mig var att jag ville ge honom en fin begravning. Men eftersom marken är för hård och snötäckt just nu får det vänta till våren.
Jag kommer aldrig glömma dig, älskade Louie ♥
En gammal men söt film från 2010, en av många fina minnen.
Hej där! Minns du mig?
En frusen men glad Sara värmer sig i en fotobutik och googlar restauranger. Fotat av en Erik med mobil.
Ledsen för min frånvaro, har känt mig mer stressad än vanligt den senaste tiden iom resan och annat. Hade tänkt blogga under min stockholmsvistelse men det hanns tyvärr inte med. Istället har det blivit ett fåtal twittringar och instagrammingar, mest för att visa att jag lever ;)
Nu är jag tillbaka hemma i Skellefteå som har förvandlats till ett riktigt vinterlandskap, me like! Tydligen var det en rejäl snöstorm här i lördags, snyggt tajmat med 1 december och lagom till min hemkomst dagen därpå :) I Stockholm fick vi också se snö, men den blev snabbt till slask och is. Och regn! Oj vad det regnade och blåste vissa dagar, riktigt skitväder!
Fotade faktiskt inte så flitigt som jag trodde jag skulle göra under resan, mycket på grund av vädret och kylan som inte var direkt inspirerande. Men vad gjorde det när det kommer till kritan? Dagarna bara svischade iväg och vips så var det påsk (typ) och dags för hemfärd. Vi hade alltså rätt roligt ändå! Citerar Erik som en dag när jag klagade lite extra på vädret sa "Vad gör vädret när man har så fint sällskap?", han är en klok ung man han!
Återkommer snart! :)
Old Town
När jag skulle välja bilder till förra inlägget hittade jag dessa som jag hade påbörjat redigera. Typisk Sara-grej att lämna saker halvgjorda ;) De är alltså från när jag var i Stockholm för två år sedan. Gamla Stan är verkligen en inspirerande plats att fota på :)
UTRUSTNING